Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. La seconda primavera: 1879-1881. - Utresa. - Vistelse i Sydfrankrike, Afrika, Florenz. - Nya dikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
smala Brömsebrobäcken, gränsskälet mot Danmark,
stå såsom representanter för det folk hon försmått
en blåögd barnaflock.
Deras trogna svenskblå ögon
Tindra under lingult hår.
Som en kärleksgärd ha de plockat blommor och smultron,
men Kristina far dem oförstående förbi.
Röda smultron lågo spillda
Liksom hjärtestänk i stoft.
Till sist dödsscenen, där drottningen – Christina
Alexandra –, som haft sin tron rest i svenska
bröst, hvilar i främmande land, försummad af lejda
främlingar, under det minnena från fordom vakna
och en nordisk studiosus utanför palatset sjunger
en morgonpsalm. Af betagande verkan är den strof,
hvari hennes dödsängslan betonas:
På vissnad panna stora pärlor glida
Men själen är att släppa stoftet sen.
Och ryggar än för språnget i det vida,
Som droppen skälfver ytterst på en gren.
Det var – meddelade Snoilsky K. A. Melin – under
vistelsen i Pyrenéerna som han fick idén till
Kristinadikten. Tredje sången – passerandet af
Brömsebro – som tydligen är den kärna, kring hvilken
det hela utbildat sig, skref han så till sägandes
»på stående fot». De olika afdelningarna tillkommo
icke samtidigt. Inför hans egen senare kritik föreföll
det som om det fattades länkar i kedjan; han skulle
vilja haft åtminstone sex sånger i stället för fyra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
