Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. La seconda primavera: 1879-1881. - Utresa. - Vistelse i Sydfrankrike, Afrika, Florenz. - Nya dikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sällan har en diktsamling blifvit emotsedd med
lifligare intresse, till en god del af skäl, som äro
diktkonsten främmande, och aldrig har en skald gifvit
ett mera tillfredsställande svar. Hvilka intressanta
bekännelser, hvilka rörande bikter tänkte man sig
icke finna i dessa sånger, om hvilka man visste,
att de härflutit från de par senaste åren, och den
närgångna nyfikenheten har nu här ett svar, så rent
konstnärligt, manligt och ädelt, att det går högt
utöfver dagens hviskningar, liksom det ock kommer
från en upphöjd ande.
Den nya diktsamlingens rika utveckling betonas i
nästan alla hänseenden utom ett; ty Snoilsky var redan
i sina första dikter formfulländad. Men materialet
har liksom blifvit ett annat; bilderna äro liksom
ciselerade i stål; diktionens glans har gifvit rum för
enkelhet, parad med manlig kraft. Den stora enkelheten
och kärnan i språket har sin rot i en annan inre
förändring: den anakreontiske lustvandraren har hunnit
till en innerligare och djupare lifsåskådning. I den
konstrikt skulpterade bägare, fylld med gnistrande
vin. som han kredensar, är gärna en äkta pärla dold
på botten.
Såsom konstnär har skalden vunnit en ståndpunkt,
hvilken säkert är den tryggaste och bästa, den
ödmjuka själfkännedomens, och på samma gång har
hans hjärta vunnit en djup sympati för de ringa, de
tillbukasatte. – – Snoilsky är en realist, eftersom
han aldrig lämnar verkligheten eller besjunger annat
än det han erfarit, men han är numera en förädlad
realist, hvilken förstår tolka på ett upphöjdt sätt
hvad han med sina fem sunda sinnen pröfvat.– –
Först med åren är det som lifvets inre sanning
upplåter sig för skaldeblicken. – – – Är nu poesien
för honom någonting så andligt, så är ock hans egen
dikt, konstrikt och skönt formad som förr, numera så
beskaffad, att man ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
