Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Florenz och Dresden 1881-1883. - Den tredje diktsamlingens tillkomst. - Sociala tendenser i dikten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjungande syrsa, som hela dagen musicerar, och för
skaldesinnet blir denna »gräsets stackars lyra» en
sinnebild af fantasiens söner i motsats till tidens
kloka barn, de flitiga myrorna. Och slutstroferna
innehålla en personlig bekännelse:
I, som ej sport, hur flammor härja,
Så hjärtan smälta ned som vax,
Men som försiktigt valt att bärga
På nyttans teg de gyllne ax,
Hos eder blodets lugna vågor
Fällt domen öfver en och hvar,
Hvars lif går upp i sång och lågor
I allt för korta sommardar.
I Okänd främling har Snoilsky poetiskt skildrat
det andliga tillägnandets betydelse, då det gäller
skönheter i natur och konst. Han framställer den
okände vandraren, som vet i sitt sinne eröfra de
skönhetsvärden, dem den rätte ägaren icke förstår,
icke älskar, icke fröjdas åt, och hvilka därför utgöra
en död skatt, intill dess en främling med kärlekens
ögon kastar lifvets varma ljus på den döda prakten
och tar en furstes arfvelott i besittning.
Hvilken betydelse Snoilsky själf tillmätt Sveriges
karta, visas af att han tillägnat denna dikt åt sin
närmaste vän: Herman Wikblad. Från barndomstiden,
hvars minnen ofta trängde sig på honom för att finna
poetiska uttryck, erinrar sig Snoilsky de besvärliga
geografilektionerna: de många städerna, älfvarna och
bärgen – med »barnatårars salta tåg», när namnen på
Västerbottens älfvar gledo ur minnet. För skaldens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
