Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Florenz och Dresden 1881-1883. - Den tredje diktsamlingens tillkomst. - Sociala tendenser i dikten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ränsning inträffat, tror jag dock att alla ackomodationer
blifva mer än vanskliga. Det ena partiet kommer alltid
att vilja bibehålla för mycket, det andra att vilja
omstörta för mycket. När brytningen skett och jämmern
väl är öfverstånden, få se hvad som har värklig lifskraft
– det består nog. – – Hvad mig själf angår, skrifver jag
litet, men funderar mycket och skall väl om ett eller annat
år låta höra af mig igen. Lyrik blir det knappast. Om
jag visste hvilket totalintryck det sista diktbandet
åstadkommit! En skald skall väl icke i sin diktning
låta leda sig af sin publiks önskningar, men om han,
utan att förneka sin individualitet, kan gå dem till
mötes, bör han visserligen icke lämna tidens tecken
opåaktade. Framför allt bör han välja sin tid. Då,
som hos oss, absolut ingenting händer, är ej rätta
momentet för sjudande tankar – de ljumma ej upp de
kalla, likgiltiga böljorna rundt omkring. Men när
dessa börja lyfta och krusa sig, kan ett ord i sinom
tid måhända betyda något. Men när den tiden kommer,
har väl årens snö kylt mitt hufvud – därför basta
för denna gång.
Af större betydelse är ett bref till Estlander,
som meddelat honom en sorglig händelse, en ynglings
själfmord, och till svar härpå får följande religiösa,
samhälleliga och ästetiska trosbekännelse.
Firenze 1 mars 1882.
Jag har icke på länge hört en så gripande tilldragelse
som den, hvilken du på ett så allvarligt och
förtroendefullt sätt meddelade mig i ditt senaste
bref. Jag erfor däraf ett djupt intryck och är ännu
i mina tankar så sysselsatt därmed, att den sorgliga
händelsen tränger sig i förgrunden äfven här i detta
bref. Ja, förvisso är detta, om något, ett tecken af
vår olyckliga tids sönderslitenhet. Hvilka hvälfningar
vi gå till mötes, hur skall nästa tidsålders utseende
blifva, då barnen, de som skulle växa upp för att
bygga en bättre framtid, för att lösa de frågor,
vi icke orkat med, förneka värdet af denna uppgift
och omstörta lifvets fyllda bägare, på hvilken de
knappt hunnit att läppja? Och de,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
