Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. I Dresden 1883-1885. - Dresdenerhemmet och umgängeslifvet. - Diktning 1884-1885. - Yttranden i skilda spörsmål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
välkommen, och där han tid efter annan ägde glädjen se
gamla vänner hälsa på, skänker Snoilsky oss i ett
bref från 1885 till Viktor Rydberg.
Först några ord om deras inbördes förhållande. Med
Rydberg hade Snoilsky, som ofvan nämndt, stått i
vänlig förbindelse, alltsedan de råkats i Göteborg
vid hans utresa 1864; under 1870-talet sände han
esomoftast genom Lagerberg sin göteborgske vän
hjärtliga hälsningar, och då Rydberg vistades i
Stockholm vid riksdagarna 1870-72, liksom eljes,
brukade de sammanträffa, och Snoilsky var en varm
beundrare af Rydberg. Något missmodig blef han 1881,
då Rydberg icke kom sig för att tacka honom för hans
»Nya Dikter», men året efter erfor han genom Lagerberg
med glädje några ord, som Rydberg tillskrifvit
denne just om dessa dikter, samtidigt med att han
anlitade Lagerbergs hjälp rörande försändelsen af
hans egen nyss utkomna diktsamling till skaldebrodern
i Dresden. Det hette i Rydbergs bref (20 dec. 1882):
Boken till Snoilsky skall genast tillsändas
dig. Samlingen innehåller nästan idel dikter, som
han förut känner. I nästa samling skola, om jag får
lefva, andra komma, och bland dem, såsom jag vill
hoppas, en dikt till honom. Jag har i hans senaste
dikter genomforskat hans själslif och utveckling,
och du kan icke tro hvilken lycka det varit mig att
hafva återfunnit honom sådan som han är. Man känner
sig så ofta sviken på mänsklig utvecklingsgång -
oftast blir det en invecklingsgång i stället – och
man tager det då som en nåd från ofvan, när man finner
någon gå luttrad och förskönad genom lifvets eldprof.
Då Snoilsky på nyåret 1883 mottagit Rydbergs dikter,
hembar han sitt tack i följande ord:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
