Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Åren 1885-1890. - Besök i hemlandet och Finland. - De sista åren i Dresden. - Diktningen under dessa år. - Uttalanden i skilda ämnen. - Hemflyttning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
reseberättelse, där du direkt omnämner dem, som
fingo vara de lyckliga hufvudpersonerna i denna lilla
oförgätliga Odyssée. Kan det vara underligt, om jag
älskar Finland – det har för mig blifvit rent utaf ett
stycke fädernesland. Du må vara fennomaii huru mycket
som hälst, skall du ändock icke förmena mig, den
svenske sångaren, att känna mig så att säga andligen
hemma i det land, där jag varit så lycklig och där
jag för det ringa jag förmått uträtta inom området
för min lifsgärning skördat ett erkännande, som skall
sporra mig att anstränga mig till det yttersta. – – –
Jag tror fullt och fast på en lycklig framtid för
Finland – så mycket blod, så mycket tålamod har icke
offrats förgäfves; edra gamla f. d. kamrater i ljuft
och ledt bortom Bottenhafvet skola glädjas öfver eder
lycka och aldrig vara så själfviska, att vi glömma
Lönnrots folk för Runebergs, fast det nu icke kan
hjälpas, att blodet är tjockare än vattnet.
I Helsingfors omhuldade Estlander och hans maka det
resande paret.
Här återsåg Snoilsky också sin vän från Romatiden,
Severin Falkman. Han yttrade, att denne icke saknades
vid något tillfälle »bland de vänner, som förvandlade
vår vistelse i Helsingfors till en oafbruten fest».
»En utfärd företogo vi tillsammans, Falkman och
jag. Den gällde Sveaborg. Vi läto sätta oss öfver
till hufvudfästningen, där vi, enligt föreskrift,
fingo anmäla oss hos kommendanten, general Baggowut,
eller Bagghufvud, som detta namn af svenskt ursprung
förut skrifvits. Den gamle generalen förstod endast
ryska, men Falkman kunde tillräckligt däraf, för
att framställa vår åstundan att besöka Ehrensvärds
graf. Vi sågo ju inte ut som militäriske spioner
och fingo tillstånd att oförhindradt vandra omkring
under eskort af en underofficer. Då vi framkommo
till monumentet, var en rysk soldat sysselsatt med
att putsa detsamma. Jag tror, att uppsåtlig vanvård
skulle gjort ett mindre smärtsamt intryck på den
svenske besökaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
