Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Åren 1885-1890. - Besök i hemlandet och Finland. - De sista åren i Dresden. - Diktningen under dessa år. - Uttalanden i skilda ämnen. - Hemflyttning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ohistoriskt, osannolikt i denna Auroras fosterlandskärlek,
sådan den framträder i uttryck som dessa:
Jag älskar Hans Kristofers
Och Otto Vilhelms land.
– – – – – –
Med några pänndrag plundrad
På ärfda herresäten,
Förskjuten och förgäten
Jag har dig ändå kär.
– – – – – –
När dina murar höllo
Och när de falska föllo,
Då var jag svensk. Jag jublat
På Karvas, Dünas dag –
eller i hennes sorg öfver Pultavas nederlag, trots
den skymf, hon fått röna af Karl. Men det ligger
dock onekligen en tragisk poesi, en nästan Victor
Hugosk kontrastverkan i detta motiv: svenskan, som
är mätress åt svenskfienden och som täres af kärlek
till sitt hemland och sin herrskares besegrare.
För denna poetiska tanke, som låg Snoilsky, den
biltoge fosterlandsdyrkaren, så nära, får man
bortse från att fosterlandsbegreppet knappast vid
skiftet mellan sjuttonde och adertonde seklen ägde
den styrka som senare, vare sig för kondottierer
af Königsmarkarnes art eller för mätresser af
Auroras. Den psykologiska motiveringen är genomförd
med mycken styrka, och Estlander betonar, att »vore
det fråga om uppränningen till ett drama, kunde
omtanken knappt vara större».
Dikten, som består af sju sånger och är Snoilskys
längsta poem, är för öfrigt ojämn. Högst stå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
