Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Åren 1885-1890. - Besök i hemlandet och Finland. - De sista åren i Dresden. - Diktningen under dessa år. - Uttalanden i skilda ämnen. - Hemflyttning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle låta vågskålen luta till hans förmån vid en
ämbetsmannabefordran, och själf var han icke alldeles
främmande för dessa synpunkter, såsom framgår af
följande bref till Estlander i juli 1890 då han
meddelar sin flyttning:
Du kan naturligtvis räkna ut, att det är
bibliotekarieposten för hvilken höga vederbörande
hafva mig in petto, som ändtligen gjort slag i saken,
så att den länge påtänkta flyttningen till Sverige
blifver en verklighet. Att den företages med allt
annat än lätt hjärta, har jag sagt mer än en gång
förut; min hustru och jag vänta oss ingenting där
att kläda i hoppets leende färger, men omsorgen
om lille Carls uppfostran och ekonomiska hänsyn af
imperativ art göra det till en plikt att icke afstå
från utsikten till en säker ställning, äfven om denna
måste köpas med icke små obehag. Det var en tid jag
gjorde mig illusionen att jag på grund af min ringa
vittra verksamhet, i det hela skulle vara en välkommen
gäst i hemlandet, vara en som man gärna ville unna
en liten bit fast mark att stå på, och en liten bit
af Sveriges bröd; det var en hård men nyttig läxa att
erfara att så icke precis är fallet; därom har pressen
dragit försorg att underrätta mig. Kanske skall äfven
detta hafva något gagn med sig, känslan af att icke
hos allmänheten äga något öfverseendets saldo skall
göra, att jag med dubbel ifver, dubbel arbetsamhet
beflitar mig om att fylla de nya plikterna. Folk
skall få se, att jag icke tänkt mig den ifrågavarande
posten som en sinekur. För resten är jag icke så
otacksam att glömma, att vi åtminstone hafva några
goda pålitliga vänner i Sverige. Kungen har särskildt
visat en vänskap, så minnesgod och trofast, att den
utgör ett lysande undantag från det gamla skriftens
ord om furstars brist på just dessa egenskaper – – –.
I september 1890 var Snoilsky i Stockholm, och den 10
oktober skedde hans utnämning till Öfverbibliotekarie.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
