Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Snoilskys hemkomst. De sista åren: 1890-1903. - Snoilskys personlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Allbekant är i hvilka känsliga, ur hjärtat sprungna
strofer Snoilsky uttryckte sin sorg öfver Viktor
Rydbergs bortgång, strofver öfver hvilka det hvilar
den innerliga smärtans tåredagg.
Och då Snoilsky från Rydbergs maka erhållit som
gåfva Hasselbergs lilla statyett af den bortgångne,
skref han:
Jag skyndar att innerligt tacka för statyetten af vår
oförgätlige Viktor! Den skall stå i mitt skrifrum
och dagligen påminna mig om honom. Alltid med saknad,
men också med ren glädje öfver att en så upphöjd
personlighet lefvat i vår närhet och att jag själf
njutit den dyrbara lyckan att af honom omfattas
med vänskap.[1]
"*"
Snoilskys poetiska alstring efter hemkomsten var icke
synnerligen riklig. Bortser man från några enstaka
nya Svenska Bilder, som tillkommo 1890, 1891, 1894
och 1897, så var det mest tillfällighetsdikter,
i hvilka han tog till orda, då någon allmän eller
enskild stämning kräfde ett poetiskt uttryck.
Innan han kom hem, hade han likväl haft rätt
omfattande planer, hvilket bl. a. framgår af
brefväxlingen med hans förläggare och andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
