Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Snoilskys hemkomst. De sista åren: 1890-1903. - Snoilskys personlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men eljes kom den nedtryckta stämningen strängarne på
hans lyra att alldeles tystna. »Andra diktare kunna
i diktandet finna ro undan smärta och bekymmer. Jag
kan det icke. Jag blott förstummas» – skref han 1901,
då han afböjde att lämna bidrag till en dansk-fransk
festskrift. Och året efter – 17 december 1902 – skref
han till Otto Borchsenius, som begärt ett bidrag till
en enquête om Danmark:
Nu är Ni säkert ond på mig, som icke svarat på så
länge, men ända tills nu hade jag hoppats på en lugn
stämningsstund, som skulle tillåta mig att skrifva
en sång till det Danmark, som jag håller så mycket
utaf, där jag lefvat några af mina lyckligaste dagar,
och hvars litteratur jag tror mig känna bättre än de
flesta i Sverige. Men se, de ord, jag hade hoppats
att finna, ville icke komma. Det hjälper ej mera att
stryka på ingifvelsens gamla Aladdins-lampa; andarne
hafva gått sin väg allesammans och komma aldrig
mer tillbaka – aldrig. Jag är för resten alltför
nervös och jäktad, upptagen af tjänste-utlåtanden,
af Nobel-komité, af ett tal, som jag måste hålla
vid Svenska Akademiens offentliga sammankomst, och –
hvad som trycker mest – af privata saker. Vore ej de
senare, kunde jag väl fått ro att skrifva något till
Eder, men nu går det icke.
Såsom en ljuspunkt betecknade han den varma kärlek,
hvarmed hans äldsta dotter, hennes make och barn
omfattade honom och hans familj. »När en gång jag icke
mera är till, skall en trygg tillflyktsort vara beredd
för mina kära», skref han 1901 till Adolf Stern.
Dödsaningen i dessa rader skulle inom kort gå i
fullbordan. En gallstensåkomma hade under årtionden
fortsatt sitt förstörelseverk i hans organism, och
mot våren 1903 fick han ett svårare anfall, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
