Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
GÖRANSSON.
Nej eders nåde, skälm den mera säger! ...
(för sig i det han går)
Nu har jag Gustaf Adolf gjort en tjenst
Som han en dag, vid himlen skall betala
Med sköldemärke och med adelsbref —
Och när jag sjelf blir frälst — må frälset lefva!
(in till höger.)
Tredje scenen.
JOHAN (eftersinnande).
Hvad menar han? Månn jag bedragen är?
Min hofsven, Sten Banér, jag spörja skulle? ...
(går oroligt af och an)
Hvad föregår med mig, hvad vill jag väl? ...
Vill jag bli konung? Vill jag kronan kasta
Så långt från mig att jag den mer ej när?...
Ja, båda delarne jag vill, men främst
Jag veta vill om hon har mig bedragit,
Och om hon skyldig eller skuldlös är!
(efter en paus)
I natt på nytt, då för en stund jag söfdes
Från tankens oro och från tviflets qval,
Min fader syntes för mig uti drömmen
Liksom om morgonen på Stegeborg!
Han såg på mig så förebrående
Och mild på samma gång, och sade åter
Med grafvens röst: ”rör kronan ej, min son”! —
Och så den drömmen flydde för en annan,
Och tycktes mig jag lefde upp på nytt
Den stund då mig min farbror tillböd kronan,
Och då hans hela hof bröt ut i jubel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
