Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
Och höga lefverop för Gustaf Adolf ! —-
Och då föll kronan från min hjessa af ! —
(ser sig spanande omkring)
Hur än jag ser mig kring, hon kommer icke,
Hon som förstört min tro på godt i verlden!
(häftigt)
Och dock, du himlens eviga makt, hon kan
Ej skyldig vara! Hon har icke lånat
Sig till så lågt ett spel som detta var!
Men, om hon det ej har, hvad är då jag
Som vågat skymfa hennes rena oskuld,
Som vågat hota hennes gamle fader,
Och hopat skymf på hela hennes slägt?. . .
O Johan! Johan! bed att skyldig hon
Må vara, annars är du sjelf förlorad;
Ty är hon ren, då har du kastat bort
J galen blindhet en så ädel perla
Att alla jordens kronor på hvarann’
Uppväga ej den perlans halfva värde, —
Och det — o dåre! — först för sent du lärde!
Fjerde scenen.
DE FÖRRE. STEN (från fonden).
STEN (för sig, betraktande Johan).
Der är han åter sorgsen och bedröfvad,
Nu då han borde glädja sig som få! —
Mån n’ af herr Svante jag bedragen blifvit?...
(närmar sig)
Ers nåde! ...
JOHAN (vänder sig om).
Sten, du här? Hvad vill du mig!...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
