Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wasa-ätten under Unionstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vi alltid der finna ett parti, som grupperar sig omkring
konungamakten.
Såsom å ena sidan serdeles belysande denna epoks
historia och å andra sidan äfven hörande till vårt ämne, för så
vidt som det bidrager till åskådliggörandet af den ställning
medlemmarne af Wasahuset innehade, anse vi det ej vara ur
vägen att här uppdraga en kort historik öfver de factioner,
som under denna tid bildade sig bland de store och hvilkas
spår man kan följa hela tidehvarfvet igenom.
I och med detsamma den aristokratiska perioden börjar,
finner man aristokratien delad i partier, af hvilka man alltid
finner det ena för, det andra emot konungen. Striden
mellan dessa båda partier visar sig först under form af tvenne
om konungakronan täflande grenar af samma familj, derefter
såsom brödrastrider då konungens bröder, hertigarne, ställa
sig i spetsen för det emot honom varande partiet. När dessa
hufvudmän falla ifrån och de båda partierna således tyckas
öfverlemnade åt sig sjelfva, ser man ännu tydligare, för hvilka
intressen de strida. Hvardera riktning blir hufvudsakligen
densamma. Det hertigliga partiet är fortfarande mot
konungen och hans intressen; det kämpar för sina egna fördelar,
för utvidgandet af sin makt, och på samma gång för
tillintetgörandet af konungens. Sedan det vunnit seger och tillsatt
konung — den sista öfverlefvande ättlingen af den kungliga
grenen — skulle man tro att de båda partierna vexla färg,
i det att det hertigliga blef det kungliga, det antimonarkiska
monarkiskt. — Ingenting mindre än det blef likväl händelsen,
äfven nu kämpar detta parti för egna, mot konungen
fiendtliga intressen, — och konungen dukar under i striden.
Denna aristokratiens seger öfver konungamakten infaller
mot slutet af 14:e seklet. Den kastar sig derefter i armarne
på en utländning, fortsätter striden med honom tills
konungamakten så godt som endast till namnet finnes qvar, och
ingår derpå den bekanta föreningen i Calmar mellan nordens
trenne riken.
Men hvilka voro de mäktigaste, de inflytelserikaste
medlemmarna i denna faction af de store vid den tid då 15:de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
