Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmän del - III. Ren skogsskötsel - A. Högskogsskötsel - 1. Uppdragande av skogsbestånd genom kultur - b. Fröets bedömande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÖETS BEDÖMANDE.
under förvaringen, vilket i hög grad nedsätter groningsförmågan. Att själva
frö-kärnan i övrigt vid genomskärande med en vass kniv bör förete ett friskt
utseende samt vara utan missfärgade fläckar och märken av insektfrat eller
svampangrepp, är en given sak. Mycket smä fröns friskhet kan man i någon mån bedöma
genom att krossa dem med tumnageln på ett papper, då om fröet är friskt en
liten oljefläck bör uppkomma.
Med hänsyn till vikten torde såsom allmän regel gälla, att det tyngre fröet
är bättre än det lättare av samma art. Det nyss insamlade fullmogna fröet är
nämligen alltid tyngre än sådant som insamlats omoget eller förvarats någon
längre tid. Dock måste vid en jämförelse hänsyn tagas till fröets härstamning.
Fröets vikt pr stycketal växlar nämligen ofantligt för varje art och för frö frän
olika härstamningsorter. Exempelvis kan nämnas, att medan tyskt granfrö pr
ioo frö uppgives väga från o,69 till o,8o gram och däröver, vägar samma antal
svenskt granfrö o,2I till 0,5o gr. För tallen äro motsvarande tal 0.62—0,68 och
0,22—o,45. Icke desto mindre kan, såsom vi veta, svenskt frö innehålla lika stor
groningsenergi och giva upphov till lika goda plantor som det tyska. Fröets
absoluta vikt får således bedömas efter den för dess härstamningsort normala.
Beträffande den specifika vikten gäller, att alla fullständigt utbildade
normala frön äro i friskt tillstånd tyngre än vatten, nota bene om de äro befriade
frän dem vidlådande vingar, hår, luftblåsor el. d. spridningsmedel. Detta har
givit anledning till det s. k. vattenprovet, varvid en viss frömängd slås i ett
ämbar vatten. Det frö som fortast sjunker anses såsom det bästa. Detta är
dock, enligt vad flerfaldiga försök ådagalagt, icke fullt tillförlitligt. Granfrö t. ex.,
som innehåller Cecidomyia-larver, sjunker ofta lika fort som de frön som ha
friska kärnor. A andra sidan blir åtskilligt frö flytande, som dock visar sig äga
full grobarhet. Mot det länge flytande fröet kan man emellertid hysa berättigat
misstroende, emedan det i de flesta fall är för starkt uttorkat.
Bland yttre prov, som man kan underkasta mindre barrträdsfrö, må här
omnämnas det s. k. eldprovet. Ett antal frö lägges härvid på en het järnspis eller
på ett järnbleck, som upphettas över en låga. De goda fröna hoppa efter en
stund upp med ett knastrande ljud, under det att slöa frön förkolas utan att
röra sig. Dock händer även härvid att grobara frön stillsamt förkolas.
Ehuru man av förenämnda yttre tecken kan få någon föreställning om fröets
beskaffenhet och därigenom sättes i stånd att åtminstone kunna skilja det
alldeles underhaltiga fröet från det brukbara, så är detta yttre bedömande
— särskilt då det gäller de smärre fröslagen — ej tillfylles för att utröna fröets
grobarhet och groningsenergi. I alla tvivelaktiga fall måste man verkställa
direkta groningsprov.
För sådant ändamål utröner man först renhetsprocenten genom att väga
en liten del av fröpartiet, rensa ifrån alla främmande partiklar och därefter väga
det rensade fröet. Dettas vikt uttryckt i procent av det ursprungliga provet är
fröets renhetsprocent. Härefter utsätter man ett bestämt antal frön utan urval av
det fröparti, som skall prövas, för sådana förhållanden att deras groning i
möjligaste mån befrämjas. Vanligen väljer man 100—200 frön och antecknar antalet
frön som gro och tiden, inom vilken detta sker. Då villkoren för frönas groning
— 89 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
