Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmän del - III. Ren skogsskötsel - A. Högskogsskötsel - 1. Uppdragande av skogsbestånd genom kultur - h. Anskaffande av plantor i och för plantering - 1. Plantskolors anläggning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALLMÄN DEL.
det blivande kulturfältet. Helst väljer man en plats nära krönet av en på
kulturfältet befintlig kulle eller ås med svag lutning. Härigenom vinnes dels att
dikning av plantskolan kan undvikas, dels att frostfara förminskas därigenom
att den kalla luften, som uppstår vid stark värmeutstrålning från marken, kan
avrinna till lägre belägna områden. At vilket väderstreck lutningen helst bör
vara, beror på åtskilliga förhållanden. Södra och västra sluttningar äro mycket
utsatta för soltorka och böra därför i allmänhet undvikas, såvida icke enstaka,
på något avstånd stående träd kunna skänka en mild skugga under den hetaste
tiden på dagen. A andra sidan går tjälen tidigt ur jorden, så att plantorna förr
kunna upptagas och plantskolan i övrigt bearbetas. Inom områden med kallt
och fuktigt klimat torde en svag sydsluttning dock skänka plantorna de bästa
förutsättningarna för god trevnad. I övrigt är en sydsluttning mindre riskabel
för starkt ljusälskande och för torka mindre ömtåliga trädslag än för
skugg-behövande och för torka ömtåliga sädana. Ost- och nordsluttningar lida mindre
av torka, men däremot mera av kalla vindar. Tjälen sitter även längre i jorden
och plantorna bli därför, särskilt å nordsidan, senare tillgängliga för utplantering.
Ostsluttningar anses ej fördelaktiga för frostömma trädslag, emedan morgonsolen
alltför hastigt upptinar de under natten stelnade plantorna, varigenom de enligt
vad man trott sig finna oftare dödas än då upptiningen sker långsamt. Finnes
pä något avstånd ett skogsbryn, som avstänger morgonsolen några timmar,
undanrödjes i avsevärd mån denna fara, om den eljes är grundad. I övrigt bör
plantskolan ej läggas alltför nära något tätt skogsbryn, emedan, om detta ügger
pà norra sidan, värmen återkastas i alltför hög grad på plantskolan så att
plantorna bli lidande1 eller, om det ligger pä sydsidan, beskuggningen kan bli alltför
stark och tjälen länge bibehållas.
De ovan påvisade förhållandena göra sig givetvis olika gällande å olika
jordmåner och för olika trädslag. Såsom allmänt omdöme kan sägas, att svaga
nordsluttningar, skyddade för starka eller kalla vindar genom ett på något
avstånd stående skogsbryn, äro något att föredraga framför sluttningar mot andra
väderstreck. För uppdragande av vissa trädslags plantor är det fördelaktigt att
anlägga plantskolan på en lucka i ett förefintligt bestånd, som kan lämna
plantorna skydd vare sig mot soltorka eller frost och kalla vindar. Detta är fallet
i fråga om frostömma och skuggfördragande trädslag, såsom ädelgranarter, bok
m. fl., men kan, om det omgivande beståndet ej är alltför skuggivande, även
finna användning för ek, ask m. fl. Likaledes kunna tillfälliga plantskolor
anläggas under skärmet av ett något utglesnat bestånd av helst ljusbehövande
trädslag.
Skall plantskolan läggas på en lucka i skogen, bör avståndet från
skogskanten vara något större på nord- och östsidorna än pä väst- och sydsidorna.
Om den omgivande skogen närmar sig huggbarhetsåldern, är för de förstnämnda
sidorna av plantskolan ett avstånd från skogskanten av halva beståndshöjden, å
syd- och västsidorna av fjärdedelen av beståndshöjden att förorda.2 På detta sätt
1 Se bl. a. Eulefeld, Das Brennen der Waldbäume, Allg. Först- und Jagdzeitung 1912, sid.
336.
2 Mayr, Waldbau sid. 397.
— 138 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
