Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmän del - III. Ren skogsskötsel - A. Högskogsskötsel - 1. Uppdragande av skogsbestånd genom kultur - h. Anskaffande av plantor i och för plantering - 1. Plantskolors anläggning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PLANTSKOLORS ANLÄGGNING.
undvikes den skadliga solreflexen å nord- och östsidorna samtidigt med att den
välgörande beskuggningen från beståndet på syd- och västsidorna utnyttjas, utan
att i någondera fallet markkonkurrens från beståndets sida kan vara att befara.
Plantskolans fördelaktigaste läge skulle i sådant fall kunna åskådliggöras genom
vidfogade planskiss (fig. 37).
Med hänsyn till jordmånen har man ju,
om plantskolan skall ligga på eller i närheten
av kulturfältet, icke mycket att välja på utan
måste taga till tacka med de förhållanden som
erbjudas, även om de icke skulle vara de mest
önskvärda Om någon omväxling i
jordmåns-förhållandena finnes, så väljer man hellre en
lättare sand- eller grusjord än en mera
ler-bunden sådan, ty sistnämnda jordslag är
vanligen starkt benägen för uppfrysning, vilket är
till stor nackdel. Skola plantorna utsättas med
klimp, är en måttlig inblandning av lera av
fördel, emedan jordklimparne då hålla bättre
tillhopa, men svårigheterna att skydda de små
plantorna för uppfrysning och ogräsväxt äro
stora. Förekommer god mylla, är sådan alltid
värdefull, och till och med torrtorv kan, om
den väl omblandas med underliggande
mineraljord, göra god tjänst genom att öka jordens
näringsförmåga.
Att till plantskola välja ett område med betydligt näringsrikare jord än den
som förekommer ä den plats, där plantorna skola utsättas, hör man ej sällan
frånrådas på den grund, att plantorna då lätt kunna bliva »förvanda» och få
svårare att reda sig dä de bliva hänvisade till kargare livsvillkor. Ett sådant
antagande kan ju också hava en viss sannolikhet för sig, då man vet att
rotsystemet och även en del av plantans övriga vävnader utvecklar sig ganska olika
allt efter jordens större eller mindre halt av näring och fuktighet. En
omplantering till en näringsfattigare eller torrare jord av en planta, som förut åtnjutit
fördelaktigare växtplats, måste således förutsätta en ombildning av åtminstone
rotsystemet, och detta kan endast ske på bekostnad av de näringsämnen, som
finnas samlade i plantan. Emellertid hava åtskilliga försök visat, att faran i
detta hänseende icke är så stor och att plantorna äga en märklig förmåga att
mycket snart anpassa sitt rotsystem efter nya förhållanden.1 En nedsättning av
tillväxten äger naturligtvis alltid rum strax efter planteringen, men den i en
kraftigare jordmån uppdragna, på upplagsnäring rikare plantan har större
resurser till sitt förfogande i och för den nödiga ombildningen av rotsystemet än
den i en näringsfattigare plantskola uppdragna, vars vittgående rötter dessutom
ofta bli avslitna och måste ersättas med nya.
1 Se bl. a. D:r A. Möller, Die Nutzbarmachung des Rohhumus bei Kiefernkulturen, Zeitschr. f.
Först- und Jagdwesen, 1908 sid. 273 o. f.
37-
— 139 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
