Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmän del - III. Ren skogsskötsel - A. Högskogsskötsel - 1. Uppdragande av skogsbestånd genom kultur - h. Anskaffande av plantor i och för plantering - 6. Plantornas upptagande, transport m. m. - i. Planteringstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALLMÄN DEL.
Vid transporter à vagn kunna, om en s. k. flackvagn användes, plantorna
förpackas direkt i vagnskorgen, som då först i bottnen täckes med fuktig mossa,
varefter plantorna varvtals med rötterna nedåt ställas upp till varandra till dess
vagnen är full. Över topparne lägges även fuktig mossa, varefter det hela täckes
med en bastmatta.
Enligt C. Heyer1 kan på en 2-spännarvagn rymmas 26,000—64,000 i jordvälling
doppade småplantor och 69,000-—166,000 icke doppade sådana, samt 7,150—17,200 i
jordvälling doppade och 14,800—35,650 icke doppade, omskolade 5-åriga (gran)-plantor.
Minimitalen hänföra sig till vanliga skogsvägar, maximitalen till större landsvägar.
Mindre partier förpackas med fuktig mossa i korgar eller lådor, som alltid
böra vara åtminstone 10 cm. högre än plantorna nå med topparne och som
överspännas med gles säckväv eller bastmattor.
För transporter på järnväg lämpar sig särdeles väl följande förfaringssätt:
Tre till fyra halmband eller starka vidjor utläggas parallellt med varandra på
marken, så att avståndet mellan de yttersta är lika med den tillärnade packens längd. Tvärs
över dessa band lägges ett lager långhalm eller i brist därpå granris, avsett att utgöra
packens yttersta hölje. På detta lager strös fuktig mossa. Häröver lägges ett lager
plantor, tätt packade, så att alla topparne vetta nedåt mot mossan, rötterna uppåt.
Plantlagret bör vara bredast på mitten, avsmalnande mot ändarne. Över de nu
uppåtvända rötterna strös åter ett tämligen tjockt lager fuktig mossa, varefter en rund stör,
till längden något överstigande packens, lägges mitt i packen och i dennas
längdriktning. Nu anbringas ett nytt lager av plantor, denna gång med rötterna mot mossan
och topparna uppåt, till formen motsvarande det underliggande. Sedan även topparne
fått en tunn betäckning av något fuktig mossa, slås halmen eller granriset om det hela
och banden åtdragas stadigt. Sålunda uppstår en torpedformig packe, som med
tillhjälp av den förenämnda störens ändar lätt kan bäras. På detta sätt förpackade
plantor kunna fördraga långvariga transporter och tämligen omild behandling utan att
skadas. Det är emellertid av vikt att mossan, vari plantorna emballeras, ej är alltför våt,
liksom också att halmomslaget ej göres alltför tätt. Vid våt och tät emballering kunna
nämligen plantorna, om de under transporten få stå i ett varmt rum eller i solsken,
lätt taga hetta, varvid barren bli röda och plantornas tillväxtenergi nedsättes.
Större telningar eller ungträd, som skola fraktas längre vägar, hopbuntas
till lämpligt antal efter storleken, rötterna kringstoppas väl med våt mossa och
omlindas noga med bastmattor eller säckväv. Äro kronorna grenrika, åtsnöras
de försiktigt med bastband.
i. Planteringstiden.
Vid avgörandet av frågan, vilken årstid som är den lämpligaste för
plantering, måste man i första rummet överväga, vilka faktorer som kunna inverka på.
den omflyttade plantans vidare utveckling. Varje omflyttning av en planta
måste verka pä ett eller annat sätt störande i hennes livsverksamhet och rubba
jämvikten i hennes livsfunktioner. Även vid de bästa planteringsmetoder och
1 Se D:r C. Heyer, Der Waldbau oder Forstprodirktenzucht, 1906, sid. 329.
— I88 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
