Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmän del - III. Ren skogsskötsel - A. Högskogsskötsel - 3. Avverkning och skogsföryngring - c. De särskilda skogsbrukssätten - 2. Trakthuggning med fröträdsställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRAKTHUGGNING MED FRÖTRÄDSSTÄLLNING.
trängseln fått små och högt sittande kronor, eller marken är betäckt av ett mer
eller mindre tjockt lager av oförmultnat strö, säsom ej sällan är fallet i
bokskogar, är denna förhuggning ytterligare nödvändig. Den får då även till
uppgift dels att så småningom1 skänka de tillärnade fröträden ett ökat utrymme,
varigenom såväl deras frösättning gynnas som ock deras motståndskraft
gentemot alla friställningen åtföljande påverkningar stärkes, dels att genom en
rikligare tillförsel av ljus och luft påskynda det oförmultnade strötäckets
överförande till mild humus. Slutligen beredes genom förhuggningen tillfälle att
avlägsna möjligen i beståndet inblandade trädslag, vilka man visserligen i det längsta
velat låta stå kvar, men vilka man ej i det nya beståndet vill se företrädda i för
riklig mängd.
Sättet för förhuggningens utförande beror av vilket bland förenämnda
ändamål den i främsta rummet är avsedd att tjäna. Har beståndet förut varit
underkastat lämpliga gallringar och ljushuggningar, och träden sålunda redan förut
både härdats och äga goda förutsättningar för fröproduktion, samt marken
befinner sig i ett för självsåddens mottagande lämpligt skick, följas vid
förhuggningen samma principer som vid vanlig ljushuggning, ehuru ingreppet med yxan
kan ske något kraftigare. Dock bör man akta sig för att göra den så stark,
att en skymmande markvegetation kan vinna insteg. Har beståndsvården
däremot förut försummats, så att gängliga, missformade eller av sjukdomar angripna
träd finnas, böra dessa i främsta rummet avlägsnas, under det att de kraftigaste
och med bästa kronorna utrustade träden gynnas genom frihuggning på ett par
meters omkrets kring kronan. För påskyndande av strötäckets förmultning, där
detta är av nöden, är en jämn upplösning av kronslutet fördelaktigast, och sker
detta genom avlägsnande av de träd, som minst kunna komma i fråga såsom
fröträd. Avlägsnandet av inblandade trädslag torde i våra skogar mest gälla
dels gran, där detta trädslag inträngt på egentliga tallmarker, dels asp och
björk, vilka, om de få kvarstå till själva förvngringshuggningen
(fröträdsställan-det), lätt föranleda alltför rikligt uppslag av plantor eller rotskott. Visserligen
kan man genom ringbarkning av asparne inskränka uppslåendet av rotskott,
men genom en sådan åtgärd framkallas blåyta, som gör virket mindre värdefullt.
Bättre är då att i tid avlägsna träden. De rotskott, som uppstå, dö vanligen
snart på grund av den beskuggning, för vilken de äro utsatta. Aspen bör dock
för säkerhets skull avverkas minst 8—io år före det fröträdsställningen äger
rum. Gäller det förhuggning i förut ogallrade bestånd, bör samma tid anslås
för densamma. I andra fall är det tillräckligt, om förhuggningen sker 4—5 år
före fröträdsställandet, eller ungefär så lång tid, som plägar förflyta mellan
fröåren. Om årshyggena, såsom ofta är fallet, äro på förhand å marken utsatta,
kan man säga, att förhuggningen bör övergå lika många årshyggen, som det
förflyter år mellan fröåren.
Riset efter dessa avverkningar kan gärna kvarligga å marken, allra helst
där uppkomst av ogräs kan befaras. Grövre grenar och toppar böra däremot
helst upphuggas och avlägsnas, framförallt i våra barrskogar, där i annat fall
granbarkborren och märgborren kunna finna alltför rika
utvecklingsmöjligheter.
— 299 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
