Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmän del - IV. Hagmarksskötsel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iiagm arksskötsel.
med gödselvatten från ladugården. Står sådan ej till buds, kan även med
framgång användas thomasfosfat och kainit, som utströs och nedhackas på hösten,
omkring 350 kg. av vardera sorten pr hektar. Där kreaturen lämnat sin spillning
i högar, böra dessa utspridas. Om icke desto mindre marken skulle börja
mossbindas, får plöjning eller harvning med åtföljande övergödsling och ny insåning
av lämpliga gräsarter ske.
Förefintliga goda kärrmarker utdikas om möjligt och behandlas såsom
grässlätter. Sådan avdikning bör alltid ske med särskild hänsyn till åstadkommande
av ovan omförmäld ängsvattning. Efter avdikningen röjes marken från buskar
och snår. Ar marken starkt tuvig, avstötas tuvorna med en skarp spade eller
med en s. k. tuvskärare, som drages med en häst. Kan avdikning ej ske,
insås även i kärren lämpliga gräsarter, såsom »jättegrö» m. fl. Förekommande
godartade mossar avdikas likaledes. Mången gäng kunna dylika avdikade
mossar ju väl lämpa sig för sädesbörd eller rotfrukter, men ofta nog kan det vara
mera ekonomiskt att använda dem till gräsproduktion. Kan avdikningen ej ske
fullständigt, torde det vara skäl att där uppdraga ett bestånd av al och björk,
som sedan kan behandlas såsom lågskog. Ofta nog inställa sig dessa trädslag
genom självsådd. Sedan beståndet slutit sig, förkvävas genom beskuggningen
ljung, pors och andra mossens karaktärsväxter, och genom det rika lövavfallet
alstras en mylla, som medgiver även ganska fordrande gräsarter att trivas.
Utdikade kala mossar fordra merendels en tämligen riklig överkalkning för
att lämna god gräsproduktion, och kan för sådant ändamål beräknas 4,000 à
5,000 kilo pr hektar. Användes härvid släckt kalk, bör den utströs tidigt på
våren, strax före källossningen.
De mera höglänta delarne av hagmarken, vilka oftast äro så stenbundna,
att markens bearbetning med plog ej låter sig utföra, men dock så pass
bördiga, att gräs där kan växa, äro de mest passande för den rena
hagmarkssköt-seln. Först och främst böra de väl röjas från alla skrymmande buskar,
framförallt yviga en- och slånbuskar, vilka, om de få kvarstå, småningom utbreda
sig mer och mer och hämma gräsväxten. Därest mossor börja inrota sig bland
gräset, kunna de till en tid hållas i tukt om markytan upprives med järnkrattor eller
harvas med ängsharv, men de utgöra ett tecken på, att jorden börjar bli utsugen.
Tillförande av förut omnämnda gödselmedel är då av största värde, men i
nödfall kan man även skapa nya förutsättningar för gräsproduktion genom
uppdragande av ett tätt skogsbestånd. Om marken svagt brännes, infinner sig
vanligen genom självsådd ett tätt uppslag av björk, i vilket man kan inblanda gran
och lärk genom plantering i omkring 3—4 meters kvadratförband eller i grupper
Den sålunda behandlade marken bör nu alldeles fredas från betning till
dess huvudbeståndet nått en höjd av minst 2 meter. För att möjliggöra detta
bör hagmarken helst vara genom stängsel avdelad i tre skiften. I första skiftet,
som icke alls eller endast svagt får betas, och då med ungnöt längre fram på
sommaren, finnes å de nu ifrågavarande markerna ett tätt bestånd av till 20-årig
ungskog, kanske med ett eller annat överhället fröträd. Inom andra avdelningen
bör då å samma slags marker finnas ett något ljushugget bestånd av 21—40-årig
blandskog, under vilket gräset kan börja få insteg (se fig. 122), och i 3:e skiftet
— 355 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
