Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmän del - V. Skyddsskogsskötsel - a. Fjällskogarnes skötsel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fjällskogarnes skötsel.
att träden stå glest och att en ganska yvig markvegetation, till art och
sammansättning beroende av läge, jordmåns- och fuktighetsförhållanden, finnes.
Denna rikliga markbetäckning lägger stora hinder i vägen för skogsåterväxtens
uppkomst och utveckling.
I de översta skogsbältena, vare sig de bestå av gran eller tall eller
biandbestånd med björk och barrträd, bör avverkningen inskränka sig till att avlägsna
sådana överåriga och oväxtliga träd, som trycka möjligen förefintlig återväxt.
Där barrträden stå inblandade i björkskog och tryckas av denna, bör man
fri-hugga de förra, så att de få större möjligheter att utveckla sig och sätta frö.
Framförallt bör man tillse, att träd som behövas för återväxtens skydd mot
fjällvindarne ej avverkas. Lika aktsam bör
man vara om träd, som visa anlag för en
rikare kottsättning. Detta kan rätt väl
bedömas, emedan kottarne sedan de öppnat
sig vanligen sitta kvar flera år på träden,
varförutom under mera rikt kottbärande
träd under årens lopp samla sig ganska
stora mängder avfallna kottar. Vissa
iakttagelser tyda på, att tallen i dessa nordliga
ståndorter har en större benägenhet att vara
tvåbyggare än fallet är i sydligare trakter.
Om så verkligen skulle vara fallet, varom
ett bestämt omdöme tillsvidare ej kan
fällas, så är det av synnerlig vikt att å de
områden, där tallen förekommer i
fjällgränsen, honträden skonas även om de i andra
hänseenden fresta till avverkning. Särskilt
är detta av nöden i de mest
vindexpone-rade lägena, där frösättningen alltid är
försvagad. I biandbestånd av tall och gran
torde det i övrigt vara skäl att gynna
tallen på granens bekostnad.
Under det att avverkningen inom dessa översta skogsbälten, där skogen i
regel står ytterst glest, väl närmast får ske i form av ett slags plock- eller
luck-huggning, så kan den däremot något längre ned, där utsikt finnes för att skogen
mera allmänt skall kunna nä tekniskt användbara dimensioner, föras något friare.
Här kunna större föryngringsytor utan antaglig risk upptagas. Detta medför
den fördel, att åtminstone några enklare markberedningsåtgärder kunna vidtagas.
Såsom ovan är antytt utgör den i fjällskogarne ofta rikligt uppträdande
markvegetationen ett av de värsta hindren för fröets groning och de små plantornas
utveckling. A. HOLMGREN1 har framhållit, att det oftast ymniga riset efter
avverkningarne även bidragit att hindra skogsföryngringen. Genom den
synnerligen rikliga snön, som samlas i dessa trakter vintertiden, blir riset hoppackat
1 A. Holmgren, Bidrag till kännedomen om norra Jämtlands fjällskogar, Skvdsf:s tidskr.
fack-uppl. 1908 sid. 205 o. f.
G. Andersson
foto-127. Gammal tallskog i fjällgränsen.
— 363 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
