Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Allmän del - V. Skyddsskogsskötsel - a. Fjällskogarnes skötsel - b. Flygsandsfältens behandling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allmän del.
och senare genomvävt med otaliga mögelsvampar, som hopbinda det finare
avfallet till en tät, tjock, filtartad massa. Genom att hindra solvärmen att
nedtränga till jorden välla dessa rislager att tjälen bibehålles vida längre än å annan
fri mark. A de ställen, där riset kvarligger, kan fröet således varken nå en
god grobädd eller erhålla nödig värme för att utveckla sig. När riset slutligen
förmultnar, inställer sig den örtartade markvegetationen i stor ymnighet. Om
utsikt skall finnas att inom rimlig tid erhålla skogsåterväxt, mäste marken pä
ett eller annat sätt befrias från dessa hinder. Då markfloran är ymnigast å de
fuktigaste områdena, är vattenavledning ett gott medel till dess motverkande.
Vidare bör det finare riset hopläggas i högar och om möjligt uppbrännas. Det
grövre grenavfallets kvarliggande torde ej medföra några olägenheter i förenämnt
hänseende, men väl vara ägnat att skydda de små plantorna mot snötryck.
Därest frö från orten kan erhållas, borde det väl ej vara otänkbart att även inom
skyddsområdena skogsodling skulle kunna företagas. Då staten övertagit
ansvaret för dessa områdens ändamålsenliga skötsel, borde åtminstone väl planlagda
försök igångsättas för att utröna, i vad män dylika mera direkta åtgärder skulle
kunna underlätta återväxtens uppkomst och befordra dess trevnad.
b. Flygsandsfältens behandling.
Ehuru flygsandsfälten inom vart land till sin utsträckning ingalunda kunna
mäta sig med fjällskogarne, hava de dock sedan mycket lång tid tillbaka varit
föremål för större uppmärksamhet än de sistnämnda. Detta har haft sin grund
däri, att de förekommit i de mera tätt bebyggda orterna och där framkallat
högst påfallande olägenheter. Icke allenast åker och äng ha mångenstädes
av-sanden uppslukats, utan till och med städer och byar hava av sanden hotats i
sin tillvaro. Ett talande exempel härpå är, att kyrkan i den lilla staden
Falsterbo upprepade gånger fått utgrävas ur sanden och ännu i dag ligger
kringgärdad av höga sanddyner. A Gotska Sandön har fyrstationen likaledes hotats^
och skogen ä denna ö inkräktas årligen av sandflykten.
Sin största utsträckning ha flygsandsfälten haft inom Halland (fig. 128), där de
upptagit en kuststräcka av 60 kilometers längd och en bredd växlande mellan o,s
—1,5 km. Alen även vid Skånes kuster samt på Öland och Gottland
förekomma vidsträckta flygsandsfält, om de än numera i allmänhet äro till större
delen bundna. Även inuti landet finnas flygsandsfält t. ex. Slättö flygsandsfält
i Torskinge socken i Småland.
Redan på 1600-talet ådrogo sig flygsandsfälten i sydliga Sverige regeringens
uppmärksamhet, och föreskrifter utfärdades om vidtagande av åtgärder för sandflyktens
dämpande. Först bortåt mitten på 1700-talet vidtogos emellertid på statens bekostnad
mera energiska åtgärder för detta ändamål, och leddes de av en dansk vid namn
Röhl och av en viss löjtnant Sivers. Flygsandsfälten vid Ängelholm synas ha varit de
första, som kommo under (’eras behandling, och skedde dämpandet genom påläggning
av tång eller torv samt sådd eller plantering av sandhavre. Plantering med skog synes
vid denna tid icke ha funnit användning, och först mot slutet av 1700-talet hade man
— 364 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
