Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Speciell del - 1. Tall (Pinus silvestris)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tall.
komma i åtnjutande av fördelaktiga utvecklingsbetingelser, men i annat fall är
risken synnerligen stor att kulturen felslår på grund av svampen, som från de
äldre, angripna barren lätt kan överföras till de nya. Såsom direkt medel mot
svampangreppet kan i plantskolor och unga kulturer användas översprutning av
bordeauxvätska (se sid. 175), vilken åtgärd tillgripes i juli eller början av
augusti. A orter, där de unga tallbestånden visa sig lida av schütte, bör vid
kulturens anläggning inblandning ske av andra, av svampen oberörda trädslag,
såsom gran, björk, al 1. d. Då svampen, vanligen i förening med andra
parasiter, även visat sig allmänt förekomma i 30—40-åriga1 kulturbestånd, särdeles
där frö av sydlig proveniens använts, mäste man ingripa med kraft och
omsorgsfullt avlägsna de mest hemsökta trädindividen, även om beståndet
därigenom skulle bli luckigt och söndertrasat. Riset efter sådana avverkade träd
bör helst brännas för att tillintetgöra de förekommande svamporganen.
Markens översprutning med »kalkmjölk» kan även- försökas. Dylika bestånd
böra i övrigt snarast möjligt genom underplantering omföras till andra trädslag,
såsom gran, silvergran eller i södra Sverige möjligen bok eller Douglasgran.
Av andra barrangripande svampar må här vidare nämnas Hypodervia
sul-cigenum, som framkallar den s. k. gràbarrsjukan, tämligen lätt igenkännlig
genom den karaktäristiska gråfärgningen av de angripna barren, varvid man
ofta ser att av angreppet missfärgade barr förekomma jämsides med friska
sädana i skotten. I vanliga fall uppträder den endast på enstaka träd, men vissa
är har den utbrett sig över hela ungbestånd, såsom fallet var pä skilda orter i
södra Sverige 1909. Vid svagare angrepp har den skada svampen åstadkommit
inskränkt sig till en nedsättning av tillväxten hos de angripna trädindividen och
således ej varit av allvarligare beskaffenhet. Då angreppet varit kraftigare och
hela ungskogsbestånd utsatts därför, har däremot beståndsutvecklingen i hög
grad satts tillbaka och även enstaka individ hava dukat under för detsamma, vare
sig direkt eller indirekt genom andra följdsjukdomar. Några medel till
sjukdomens bekämpande känner man icke.2
Av mera underordnad betydelse är den efter snörika vintrar å tallplantor
av växlande storlek uppträdande »snöschtitten» (Phacidium infestans), som dödar
de av snön övertäckta grenvarven, särskilt på sådana platser där snön länge
legat kvar. Understundom hava dock unga kulturer dödats av angreppet.
Även tallens skälrost {Coleosporium senecionis), som i maj—juli visar sig
säsom vita, med en flikad kant uppspringade och med de rödgula sporerna
fyllda blåsor på barren, är åtminstone i södra Sverige allmän i tallungskogar,
särskilt å mager ståndort eller i exponerade lägen, dock utan att enbart för
sig hava anställt anmärkningsvärd skada.
Detta kan däremot sägas vara fallet med några på skotten eller stamde-
1 I senare tid har man gjort gällande att svampen ej skulle förmå parasitiskt angripa friska barr
på äldre tallar. Även om den här mera skulle vara saprofyt, utgör dess närvaro dock en ständig
fara för i närheten befintliga plantbestånd.
2 Se vidare T. Lagerberg, Om gràbarrsjukan hos tallen, Skogsvårdsfcs tidskr. fackuppl. 1910,
sid. 221 och 357.
— 427 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
