- Project Runeberg -  Den Blåögda. Ur Hilda Wijks litterära minnen /
15

(1908) [MARC] Author: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ver hon en gång, är »en af de smutsigaste städer i
Frankrike, hvilket vill säga ganska mycket». Redan i norra
Frankrike var tiggeriväsendet fullt utbildadt, »ett säkert
kännetecken på ett katolskt land». Sina intryck på färden
till Paris beskrifver hon så: »Pandet är fult, enahanda,
stora slätter utan ett träd eller en sten. Smutsiga byar,
husen byggda af ler och långhalm. Folket ser alla
smutsiga ut, tiggare i mängd, som omringa vagnen vid hvarje
station, och krymplingar, som visa sina lyten för att väcka
de resandes medlidande.» »Allting förefaller här ruskigt,
då man kommer från England», heter det i Paris, »mycket
prål men liten komfort. Smutsiga trätrappgångar utan
mattor. Svarta tak och dörrar.»

Emellertid beundrade också Wijks »la grande nation »,
trots revolutioner och restaurationer, och särskildt
betraktade de öfverallt med det största intresse
Napoleons-minnena. Bland det, som för öfrigt intresserade dem mest
i Paris, var Louvren och kyrkogården Pére Lachaise. Den
senares både läge och märkliga graf vårdar gjorde ett starkt
intryck, men man fann kyrkogården illa underhållen och
gångarna djupa och leriga. Och om Louvren, som flera
gånger besöktes, skref Hilda Wijk: »Här fattas mig ord
att uttrycka, hvad jag såg uti dessa präktiga salar af
målningens och skulpturens mästerstycken, värdiga en stor
nation och som säkert inte ha sin like i världen.»

Det var en rätt stor svensk societet då i Paris. Främst
märktes ambassadören, den ryktbare diplomaten grefve
G. Löwenhielm, hvars fru var född fransyska (de Baguet);
hos dem voro Wijks flera gånger vid jultiden. Göteborgska
relationer hade legationsrådet Martin Holterman — hans
far, direktör vid Ostindiska kompaniet, hade uppfört
corps de logiset å Bokedal. Han var sedan många år bosatt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:21:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/weblaogda/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free