Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för uppfattningen om Tegnérs egen ställning i
äktenskaps-f råg an:
»Ack, Hilda! Hur kärleken, Guds bästa gåfva
till jorden, både höjer och sänker kvinnan — till half ängel
eller helt djur. Mången anser mig i den vägen för
materialist; men däri gör man mig verkeligen orätt. Det
är sant — jag raljerar ofta öfver — kyrkohistorien; men
där ligger mycken bitter erfarenhet till grund för detta
raljeri. Tro mig, öfver det föraktliga skämtar jag, öfver
det heliga, äfven under denna form, aldrig. En svärmare
är jag tyvärr och lider själf mest däraf, under det att
de fleste anse mig som en kallhj ärtad diseur de bonsmots.
Det är mig i allmänhet tämligen likgiltigt hur jag anses;
men det ges personer, några få, som jag skulle önska
tänkte annorlunda om mig.»
Så kom afskedsbesöket. Det var den 31 juli 1837,
en både för Hilda Wijk och Tegnér minnesrik dag! Han
fick ändtligen tala ut, han fick bikta sig, och han fick också
höra hennes enkla bikt. I det bref, som han före afresan
från Göteborg sände henne, skref han:
Onsdag morgon.
––––Tack, tusende gånger tack för sist, älskade
Hilda. Det var egentligen första gången som jag ostörd fick
tala med dig, och huru mycket glömde jag icke ändå! Mitt
hjärtas protokoller äro blott orediga memorialprotokoller,
och hvem kan ha tålamod att genomstafva dem. Men
däremot hur rent, hur nitid skrifna äro ej dina, som om
de vore — litograferade. Det var sköna stunder, de
skönaste jag haft på länge. Voro de kanske äfven de sista?
I sådant fall skall jag gömma dem så mycket trognare
och söka att rymma bort mycket annat skräp ur mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
