Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
minne. Det förefaller mig som om jag lärt känna dig
för sent, Hilda: kanske var det ändå — för tidigt. Men
förgäfves har jag denna gång ej rest till Göteborg.
Jag reser i morgon, och i öfvermorgon har du glömt
mig. Låt så vara. Jag kan ej begära annat; men undra
icke, om jag själf är mindre glömsk. Du har blifvit mig
mycket dyrbar, Hilda. Måtte det Skönas Gud, som
är den högste Guden, bevara dig. Jag anförtror dig i
hans vård.
Jag vet ej rätt, hur jag skall kalla den känsla jag har
för dig. Jag tror det är bäst att lämna henne odöpt,
en’ hedning som jag själf. Jag skall åtminstone söka
öfvertala mig att det är vänskap.––––––
Es. Tegnér.
Detta bref gick om ett från Hilda Wijk, som enligt
begäran skickade en lock af sitt hår; hon skref följande
rader:
Bokedal d. i augusti 1837.
Tack, tusen tack för det vänskapsfulla besöket i går
på Bokedalen: jag kallar det ett vänskapsprof att fara
5 fjärdings väg i storm och rusk, för att hälsa på en sjuk.
Men den sjuka skulle biktas, och Tegnér for således å
ämbetets kall och vägnar. — Och bikta mig gjorde jag,
ärligt och rätt fram, så att, då jag i dag vidare rannsakat
mitt hjärta, finner jag likväl intet att tillägga. Jag tror
således, att all vidare bikt kan uppskjutas tills vi
härnäst råkas, ehuru jag är öfvertygad, att den utfaller då
som nu. — En sak, som jag ej kan lida, är att biktfadern
tycktes tvifla på min uppriktighet; men däri har han
orätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
