Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ut den inre. Nu är jag åter i min ensamhet, har gått
i vinterkvarter, och då börja de gamla grillerna åter att
spöka. Här i Vexiö finnas två slags människor, som jag
gärna drar mig ifrån: det ena är karlar, det andra
fruntimmer. Jag tror visst, att det kan finnas mycket godt
hos dem, men det är förloradt för mig. Jag har här ingen
samtid, måste lefva i det förflutna eller tillkommande,
således bland idel skuggor. Hvem kan då undra om jag
blir skygg och spökrädd? Söta Hilda, förjaga spökena
då och då med några vänliga rader. När ljusets änglar
komma, då fly de mörka makterna.––––––—
Es. Tegnér.
Och ett utförligt bref kom också ett par veckor
senare. Hilda Wijk talar där med rörelse om sin fars
bortgång; hon berättar om lifvet i staden, dit de nu
flyttat in, om umgänget, biskop Wingård och andra bekanta,
om ett kungabesök och ett tyskt teatersällskap, som gaf
stora pjäser, Othello, Romeo och Julia m. fl. — »hellre
än att se sådana stycken medelmåttigt eller under
medelmåttan gifna försakar jag det helt och hållet», yttrar hon.
Och så tillägger hon ett par betecknande ord om
föremålet för Tegnérs förra passion: »Obeskrifligen fägnar
det mig, att denna Emili, som jag aldrig kunnat lida,
ändtligen blifvit helt och hållet förjagad från det hjärta,
där hon aldrig förtjänt att äga ett rum.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
