Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag tänker hellre på ett multnadt hjärta än på ett
för-loradt, ett fördärfvadt, som ännu slår.
Den Emili, hvarom jag talte så mycket med dig
och som haft ett så stort och olyckligt inflytande på mig,
har varit illa sjuk och är i allmänhet sjuklig. Jag
fruktar för hennes bröst, likasom länge — för hennes hjärta.
Hon säger sig vara mycket olycklig, och det är hon också,
mindre genom det brutna förhållandet till mig (ehuru
äfven det kan — förarga henne) än genom andra orsaker.
Stackars Emili, hon är en ibland de många, som icke ha
något fäste i lifvet, ingen kärna hvaromkring hennes
obestämda väsen kan sätta sig. Intet hushåll som
sysselsätter henne, inga barn som hon kan älska. . . Och den
enda man, som kanske kunnat ge någon betydelse åt
hennes lif och länge älskade henne uppriktigt, den har hon
för alltid stött ifrån sig. Olyckan afväpnar mig alltid,
och det gör mig ondt om henne. Se henne kan jag icke,
och ett vänskapligt förhållande är omöjligt; men vi skrifva
dock stundom till hvarandra. Jag dömer henne kanske
nu för hårdt, liksom fordom alltför partiskt. Det är
icke fjärilns fel, att vingarna (jag menar själens vingar)
falla af, och kålmasken står kvar. Hon anser sig olycklig.
Det gör mig ondt om henne; men jag bör trösta mig med
den tanken, att det för grunda sinnen ej ges någon sorg,
som icke kan och plär — dansas bort. De lefva på ytan
af lifvet, i idel skum. Sorgen, när den kommer, halkar
öfver dem och hinner icke att slå rot i det ofruktbara
hjärtat. De ha ingen forntid och ingen framtid:
ögonblicket med sin flyktiga glädje är dem allt. Jag vet icke
om jag skall afundas eller beklaga dem.
Så länge jag kunde flacka omkring, var mitt lynne
merendels jämnt; den yttre världen tränger för ögonblicket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
