- Project Runeberg -  Den Blåögda. Ur Hilda Wijks litterära minnen /
71

(1908) [MARC] Author: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Då och då hade emellertid Wingård framfört
hälsningar icke blott från Tegnér utan också från Beskow.
Till »den allra som vackraste talmanskan» ber denne en
gång (i juni 1836) Wingård »på vördnadsfull fot»
öfver-lämna ett nytt arbete, och biskopen relaterar
samvetsgrant akademistens »galenskaper». Åter en bok mottog
Wingård från Beskow för Hilda Wijks räkning (i december
1837) med hälsningar »till den som senast eröfrat Tegnérs
hjärta, den sylfidiska frun, som säkerligen längesedan
glömt den korpulenta akademisekreteraren». Wingård
skickade boken och tillade några rader efter återgifvandet
af Beskows ord: »Den frun har alltid en stor del i dessa
herrars bref till mig. Jag är så mycket mindre missnöjd
därmed, som hon är ett föremål för min aktning och
vänskap. Denna känsla är dock flärdfriare än mina
skaldevänners tokerier för samma föremål.»

Till Hilda Wijk sände Beskow (i februari 1838)
direkt sina Dramatiska studier (utg. 1836—37) — Torkel
Knutsson m. fl. skådespel, som redan förut ådragit sig
hennes bifall. I en bilagd biljett skref han:

»De dramatiska studierna hafva då en förtjänst,
och en icke så obetydlig, då de tilldragit sig en sådan
läsarinna. Deopold har beskrifvit hvad verkan det
gör på en skald, ’när i en skönhets hand han ser sitt
exemplar’. Han kunde tala af erfarenhet. Han var
i detta, som i mycket annat, lyckligare än sina
efterföljare.»

Men poesi och galanteri började nu öfvergifva honom,
menade Beskow; en älskarinna hade han, hon hette arbete,
och han tillägger i en litet vemodig, resignerad ton:
»När man närmar sig lifvets vinterkvarter, hoppet
flugit sig trött och drömmarna blekna, gör man väl bäst

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:21:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/weblaogda/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free