Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon kommer! — Så, af dufvor dragen,
ur Sagas lunder Freja kom,
när nordens jättar af Behagen
till sångens hjältar byttes om.
Hon kommer! — Snillet själf berusar
dess blåa öga, stolt och fritt;
och alla hjärtan dem hon tjusar
slå högt och andakts varmt som mitt.1
Under hösten försökte Brinkman att, så ofta hans
hälsa tillät, uppvakta sin »andeliga matmor». I en sjuk
stund skref en gång hennes »trognaste tillbedjare på jorden»
och önskade att, åtminstone före den sista flyttningen, erhålla
ett besök af henne, då han kunde få »ett lifligt och evigt
kvarblifvande intryck af ’det skönaste jag sett i nord’».
En annan gång (den 15 oktober) skref han och berättade
om ett sällsynt loford, som han öfver sin huldgudinna
hört af en annan dam: att männen beundrade den, som
»af naturen blifvit begåfvad med vissa blå ögon och ännu
himmelsblåare själ», kunde icke förvåna, men mera
ovanligt och mera betydelsefullt var det, att hennes medsystrar
visade samma känslor. Nu hade emellertid en af
Brink-mans väninnor i ett bref, där hon för öfrigt utbredde sig
öfver den då rådande kvinnliga uppfostran, i hvilken man
saknade den inre harmoniska lifsbildningen, yttrat: Ȁr
det ej detta harmoniska behag, som gör den blygsamt
älskvärda fru Wijk så afundsfritt omtyckt af alla? År
det ej denna förening af anspråkslöshet och omisskännelig
1 Denna dikt, liksom de tre förut meddelade, är här aftryckt
efter Briukmans till Hilda Wijk sända handskrift. Om dikternas
tryckning se nedan kap. XI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
