Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
värdighet, som intager alla? Denna milda vänlighet,
som utplånar all känsla af afund hos hvar och en, som har
sinne för hennes flärdlösa öfverlägsenhet?»
Julafton, då Brinkman sedan flere veckor varit sjuk
och icke fått se »den blåögda solen» — han hade knappast
haft »luft och anda till en af skedssuck» —, återsände han
till henne det minnesalbum, hvari, som vi sett, Beskow
och Tegnér förut skrifvit. På dess sista blad hade nu helt
anspråkslöst Brinkman tecknat ett par artiga rader om
och till ägarinnan.
De bära öfverskriften N:o I (Tegnér) och lyda:
Fängslar din skönhet blott? Nej, själens och
känslornas klarhet
sprider en helgonglans kring din förtjusande bild.
Skämtande leker du väl med kärleken, glädjen och
nöjet,
dock en beundransvärd säkerhet bor i ditt bröst,
Blomman vi se, som af solen, af vindarne smekes
och fläktas,
Men af en grundfast rot stödjes och friskas hon jämt.
Stockholm den 24 dec. 1840.
v. Br.
Han bifogade en vemodig biljett, där det heter:
»Skönare må lyckligare skalder måla den Heliggoda, men
näppeligen sannare; ty jag tror verkeligen ej, att någon
människa sannare, vördnadsfullare, tacksammare och
frommare än jag själf för evigheten uppfattat hela er »inre»
och »yttre» skönhet. Jag förstår mig inte på Tegnérs
»stackars oss»! Tvärtom räknar jag det för en af mina
skönaste lefnadssällheter att liafva lärt känna en sådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
