Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ögda, det var ett par vänliga rader skickade med hans
andre måg C. V. Bottiger, som redan förut var bekant
med familjen Wijk och nu på sommaren 1844 besökte
Bokedal. Det sista brefvet från Hilda Wijk till hennes
skald var svaret därpå:
Bokedal d. 28 sept. 1844.
Tusende tacksägelser för det lilla men kära bref,
hvilket jag genom adjunkten Bottiger hade glädjen ifrån
Tegnér emottaga. Det var mig ett dyrbart bevis, att jag
ej var glömd! Jag hoppas han framfört allas våra
hälsningar och välönskningar för unga fru Disa. Den saknad
hon lämnat efter sig i föräldrahemmet måste vara stor,
mycket stor, och endast kunna lindras genom Öfvertygelsen
om hennes sällhet! —
Vi ha tillbragt hela sommaren på Bokedal. Snarare
borde det heta den gröna vintern, ty jag tror ej, att vi
under hela denna tid sammanlagdt. kunnat räkna mer
än 14 varma, solklara dagar, och ändå — är det med
saknad jag tänker på att nästa fredag säga farväl till detta
mitt lilla jordiska paradis.–––-
Wijk förenar sig med mig i vänskapsfulla hälsningar
till biskopinnan. Farväl. Tänk någon gång med godhet
och välvilja på den som tecknar sig
en verklig vän
Hilda Wijk.
Den höjning i Tegnérs psykiska tillstånd, som
inträffade år 1843, höll i sig ännu följande år. Men sedan
skedde så småningom ett aftagande. Till Hilda Wijk
skref Brinkman i maj 1845 i ett bref, där han för öfrigt
E. Wrangel. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
