Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den friska munterhet och komiska uppfattning, som genomgår
Holmströms och Stenbocks lefnad och skrifter, öfvergaf ej Carolinerna
ens i fångenskapen, naturligtvis för så vidt icke denna genom
obillig stränghet blef ett lidande. I L. B. hs. förvaras under
beteckningen W. 4:o 4 ett häfte dikter af en svensk fånge i Simbirsk, En svensk
hvilka visserligen icke hafva någon visartad form. men dock ega en siuiWrak
med den Carolinska visan gemensam grundstämning: en mot “en
gigantisk bakgrund af bistraste allvar“ sig aftecknande godmodig
humor, hvilken ofta uttalar sig i målningen af en situation ur
hvardagslifvet. Dessa dikter hafva 1868 utgifvits af Martin
Wei-bull; och enligt de undersökningar denne gjort är författaren
sannolikt löjtnanten vid Norra Skånska kavalleriet Georg Henrik von
Borneman1), hvilken med hela regementet blef tillfångatagen vid
Dnieper d. 1 Juli 1709 och jemte några kamrater efter triumftåget
i Moskva fördes till Simbirsk, der de qvarblefvo till April 1711.
Det är de svenske fångarnes lif i denna stad, hvaraf förf. i
berättelser, bref samt moraliserande och religiösa betraktelser ger oss
en konstlös, men lefvande och trogen bild. Icke foro de så väl här,
“hwart intet ährligt folck had nånsin komma bort14, der man
nekade dem nästan alla beqvämligheter, äfven dem de sjelfve kunde
anskaffa, och der de ofta med vemod, ja förtviflan tänkte tillbaka
på sitt fosterland med dess härliga natur och dess väna prydnad:
den svenska qvinnan* 2). Men alltjemt hägrade dock befrielsens
hopp lör de stackars fängarne, som sökte trösta och förmana
hvarandra till tålamod i den undergifua tron, att det var deras egen
synd, som kastat dem i denna olyckliga belägenhet3/ Dessutom
sökte de muntra upp hvarandra vid små gillen och gästabud, när
de svenska qvinnorna bryggt öl åt dem; och då gälde det: “Lät
karfwa tobak och lägg pipor fram på bordet, Lät supa lösen bli
*) F. 1685, deltog tidigt i Carl XII:s krig, från år 1704 såsom
löjtnant vid nämnda regemente (numera Sk. Husarreg:t); omkom 1711, då
han vid de svenske fångarnes transport från Simbirsk jemte fyra
kamrater sökte sig en väg tillbaka till det fosterland, som de så högt älskade
och så bittert saknade.
a) Jfr poemet n:o XII.
3) Jfr stycket n:o IX på årsdagen af slaget vid Pultava.
y
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
