- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, folktro, sägner och en svartkonstbok. Andra samlingen /
86

(1881) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ropade då från berget: »Det är mina både de stora
och de små!» Fiskaren måste nu kasta hela fångsten
i sjön, innan han kunde få sin båt ur stället.

En gång såg en annan fiskare en täckvagn fara
öfver den öppna sjön. Han sporde hvad detta var
för herrskap. De åkande svarade, att de voro från
Elleklint och skulle till gästabud på Höjeön, som
ligger i Immelen. Då förstod mannen, att det var
Ljummagubben, som bjudit gäster till sig och mottog
dem ute på ön.

För några år sedan hände det en vinter, att en
man, som skulle köra öfver Immelen, blef borta;
men häst och vagn återkommo hem oskadade, och
man antog att mannen kommit ned i ett vak.
Följande vår, då isen bröt upp, återkom mannen och
förtäljde, att han verkligen råkat komma ned under
isen och sjunkit ned till sjöns botten. Här hade han,
liksom svala och gök, legat i dvala hela vintern.
Aborrarne hade simmat omkring honom och haft stor
lust att äta upp honom; men en stor gädda hade
under hela tiden tagit honom i beskydd mot dem.
Han sade också, att han kunnat höra när folk körde
öfver isen, bjellrornas klang och menniskornas röster
förorsakade honom en gruflig ångest. När isen smälte,
vaknade han till fullt lif, dök upp, simmade i land
och gick hem.

I sjön Immelen finnes en ö, kallad Kvinnoön;
det namnet har ön fått derför, att en kvinna der blef
räddad ur Ljummagubbens våld. Det hade gått till
så, som jag nyss sa’; hon skulle på barnsäng,
mannen hade förgätit att skydda henne med stål och eld,
och så hade trollet fått magt att komma in i stugan.
Trollet tog henne ur sängen der hon låg och bar henne
ut i sin båt och rodde från gården, der hon bodde,
mot Ljumma backe. Hon hade ej annat på sig än

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free