- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, folktro, sägner och en svartkonstbok. Andra samlingen /
87

(1881) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sitt linne, hon frös och var sjuk: »Hu, så kallt, så
kallt! komma vi ej snart till Ljumma?» jemrade hon
sig — ty se, hon var redan förtrollad. »Det lider
mens (medan) det skrider», svarade trollet. Vid
Kvinnoön låg en bonde med sin båt, han hörde både
kvinnans jemmer och Ljummagubbens svar samt
förstod hela saken. Dertill var han så der litet klok,
så han visste råd. Kvinnan fortfor att spörja hur
långt der var till Ljumma, men nu rodde bonden
fram och sade: »Det kan vara dig det samma, ty
till Ljumma skall du aldrig komma!» Dermed
brukade han sin hemliga magt, så trollet måste
återlemna kvinnan och fly. Bonden svepte sin tröja
omkring henne och förde henne till sin gård, hvarefter
han begaf sig ensam till hennes hem. Här anade de
ingenting, ty trollen hade af ett aleträd format hennes
bild och lagt den i sängen samt gifvit den förmåga
att jemra sig. — »Hur är det fatt med din hustru»,
frågade nu han, som räddat henne. — »Dåligt»,
svarade hennes man, »ingen förändring sker, hon bara
sofver eller kvider, och vi få jemt vända och flytta
henne». — »Låna mig din yxa, så skall jag bota
henne», sade då gästen. Han fick den, och till
mannens förfäran högg han den jemrande varelsen midt
i pannan, så hufvudet klyfdes. Mannen störtade till,
förstås, men fick då till sin ytterligare bestörtning se,
att det blott var ett aleblock som låg i sängen. »Din
rätta hustru skall du få igen af mig, om du lofvar
att nu bättre taga vara på henne», sade då gästen,
annars behåller jag henne, ty jag har räddat henne
ur Ljummagubbens våld.

Samme bonde, som räddade henne, var någon
tid derefter på hemfärd från Kristianstad och ville
söka sig herberge öfver natten. När det kvällades,
kom han till en stor, vacker bondgård; han körde in,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free