Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
midnattstid kom der en kvinna till hvar och en af
dem. Den ena rörde vid bränvinsglaset, och den
dräng, som hon besökte, blef gift med en fyllebytta;
den andra rörde vid ölglaset, det äkta paret blef
välmående folk; den tredje, torparens egen tillkommande,
rörde vid vattenglaset, och de kommo att dragas med
fattigdom hela deras tid. Torparen hade sedan ofta
talat om denna syn för sin hustru och sport henne,
om hon märkt att hon varit frammanad; dertill
svarade hon alltid nej, men hon erinrade sig, att en piga,
som tjenade till sammans med henne, hade denna
julafton, när de skulle lägga sig, sagt till henne på
skämt: »Du får göra dig fin, Else, ty du kan komma
ut och gå i natt!»
Underligt nog kunna somliga menniskor kort före
sin död få se varsel för sig sjelfve. Jag kände en
kvinna, i Ousby socken, som en kväll, just som hon
kom ut från sin dörr, såg ett ljus brinna i en bod
på gården. »Här blir visst lik, efter som det lyser der!»
sade hon då hon åter kom in i stugan. Ett par
kvällar senare såg hon en hvit skepnad stå vid
bodens dörr; då gjorde hon sig i ordning, styrde och
stälde om sitt hus, ty nu förstod hon att der snart
skulle komma bud efter henne, så hon skulle ligga
lik der nere i boden, och det slog också in.
Jag har, då jag var ung, hört en märklig
händelse, som skall ha tilldragit sig för många år sedan.
En flicka, som hade sin fästman långt borta på en
annan ort, fick en natt besök af honom, han kom
ridande på en grå häst. Han hade mycket brådtom,
sade han, och frågade om hon ej ville sitta upp
hos honom och följa med och se hans hem. Jo,
dertill hade hon stor lust, satte sig upp hos honom och
det bar af. När de ridit en stund, sade han: »Månen
lyser så klar, de döda rida så snar’; är du inte rädd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
