Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
min vän?» »Nej, jag har ju dig med mig!» svarade
hon. Så redo de åter en stund; då gjorde han
samma fråga och fick samma svar, hvarpå de ännu
färdades ett långt stycke väg, innan han för tredje
gången sade samma ord, och hon svarade som förut.
En liten stund derefter höll han stilla vid en
kyrkogård och bad henne stiga af, ty han skulle här
återlemna hästen, som han lånat. Hon trodde att det
var prestens häst och stod både länge och väl vid
kyrkogårdsmuren, väntande att han skulle komma
till baka, så de till fots kunde fortsätta vägen till hans
hem. Slutligen började det att dagas, och ändå kom
han ej; då knackade hon på hos klockarens och bad
att få sitta der en stund och vänta på sin fästman.
Hon släpptes in, och der blef spordt henne efter
fästmannens namn och så vidare, och då sade klockaren,
att den yngling, som fört henne till kyrkogården,
nyligen blifvit begrafven der och att hon kunde få se
hans graf. Klockaren frågade vidare, om ej flickan
hade något af sin trolofvades tillhörigheter; hon
svarade: en ring; då rådde han henne att lägga den
ned på hans graf, så hon kunde bli löst från den
döde. Flickan lydde rådet, och den döde
fästmannen återkom aldrig mer till henne.
Här berättas ännu om en ungkarl, som hette
eller kallades Skinn Skarpe och som skulle ha lofvat
en flicka trohet med dessa ord: »Så visst som min
kropp skall multna i jorden, så visst håller jag mitt
löfte till dig!» Skinn Skarpe bröt sitt löfte till flickan,
så som mången det gör, dog i sinom tid, han som
andra, och blef begrafven ordentligt på kyrkogården.
Men många år derefter skulle man gräfva en ny graf
på hans hvilorum, och då fann man honom ligga i
jorden oförmultnad och förvandlad till sten. Nu
erinrade sig folk, att han svikit sitt ord till sin fästmö,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
