Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och så blef Skinn Skarpe uppstäld på kyrkogården
till ett varnagel för alla menedare. Så stod han många
år; men så hände det sig en gång, att presten i
församlingen hade en dräng, som skröt af att ej vara
rädd för spöken, och nu frågade honom presten på
skämt, om han klockan tolf på natten ville gå ut på
kyrkogården, taga Skinn Skarpe och bära honom in
i prestens rum, så skulle drängen få en belöning.
Denne gick in på saken, och vid midnattstid nedsatte
han det förstenade liket i prestens rum. Nu blef
presten rädd och bad drängen bära ut Skinn Skarpe
och ställa honom der han tagit honom, men drängen
svarade, att detta ej ingick i aftalet och att han
ingalunda ville göra det för samma betalning. Hur de
nu köpslogo, så måste presten slutligen lofva drängen
en ny drägt, för att han skulle befria honom från den
döde. Då tog drängen åter Skinn Skarpe och bar
ut honom på kyrkogården; men der grep den döde i
drängens hand och slapp honom ej förr än han
lofvade att söka upp hans fästmö, som ännu lefde
och bodde långt derifrån, helsa henne från Skinn
Skarpe och be henne förlåta hans svek. Drängen
omtalade sitt löfte för presten, fick så låna en häst
af honom och red till den besvikna, som gerna gaf
sin trolöse fästman förlåtelse. Med detta budskap
red drängen till baka, gick in på kyrkogården och
frambar det till Skinn Skarpe, som knappt hade
förnummit förlåtelsens ord förrän han föll till stoft.
Detta blef nu Skinn Skarpes öde, för det han brutit
tro och lofven; men det säges annars, att de, som
svärja falskt vid domstol och bli hvad vi kalla en
»tremarkakarl» derför, att det ej kostat mer än tolf
öre i vår tids mynt att slå i hjel en sådan; de svärja
bort sin egen skugga på samma gång som sin själ,
så det är lätt att se hvilka som begått mened.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
