Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
der. Hin hade aldrig förr sett sådana djur, derför
vann bonden.
En bonde hade lofvat sig sjelf åt hin, som fick
lof att ta honom när alla löf voro fallna från träden.
Men när hin kom för att hemta honom, visade
bonden alltid på något träd i skogen, som hade löf, fast
de voro vissna, och så gick det hvarje vinter; hin
fick honom aldrig.
Värst var dock hin ute den gång han åtagit sig
att uträtta alla de ärender, som en viss bonde gaf
honom; i ersättning härför skulle han på en bestämd
dag ha mannen, som han gick och stod. Bonden
drog bra nytta af sin springpojke, och blef rik som
ett troll, men nu var också den utsatte tiden
förlupen; bara ett ärende till att uträtta, sedan skulle hin
dra af med bonden, och det fröjdade han sig åt.
»Ja, ja, låt mig nu först se om du kan uträtta detta
sista ärende, ty se, nu gäller det!» sade bonden, och
dermed gaf han till ett ljud, men inte från munnen.
»Hemta mig den!» befalde han strängt, och hin måtte
sätta af efter, det värsta han kunde, men det var ej
lätt att få fatt. Ändtligen kom han till baka rent
»förplustrad» med något af det bortflugna. »Detta hade
fastnat på ett blad», flämtade hin. »Ja, men det är
inte det hela», sade bonden. Och så måste hin sätta
i väg på nytt och hade när ränt allt vädret af sig
sjelf för det samma; men om han inte ränner ännu i
bondens ärende, så har han gått hem och insett, att
aldrig får han honom.
Nå ja, en ska prata något för narri; men annars
är det, som man säger, ingen gröt att grina åt att
ha med pocker att skaffa eller råka ut för hans folk.
Jag vet hur rädd man i Östra Göinge härad var, att
hexorna skulle ta något af ens kreatur och rida på till
Blåkulla, så att man skärtorsdagsafton alltid satte ett par
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
