- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, folktro, sägner och en svartkonstbok. Andra samlingen /
165

(1881) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

käppar och dynggrepar i gödselhögen, på det hexorna
i stället måtte begagna dem.

I Virestads socken, Småland, växer en ört, som
kallas »Safsebusken», den hade hin hemtat och
planterat åt en mycket beryktad hexa, »Ingrid i Virestad.»
Hon lefde i slutet af förra århundradet och var klok
som sju andra af hennes likar. Men så behöfde hon
också inte mer än bara gå ut och fråga Safsebusken,
ty den sade henne allt hvad hon ville veta.

I Örkeneds och Glimåkra socknar säger man,
att ugglan varit en menniska. Det var nemligen en
gång en kvinna, som var så hiskligt snål, att hon ej
kunde ha några tjenare eller arbetare i sitt hus, ty
hon unnade dem icke en gång födan. Då vår Herre
såg detta, gick han, i skepnad af en fattig vedhuggare,
till henne och erbjöd sig att såga en famn ved, om
hon ville ge honom en kaka bröd i ersättning. Detta
gick hon in på, ty vedhuggaren hade ej sagt hur stor
eller liten kakan skulle vara. Hon började baka
under det att vår Herre sågade, men hvarje kaka, som
hon bestämt åt honom, blef i hennes tycke rent för
stor under bakningen, så hon jemt måste slå upp en
mindre. När nu alla bröden blefvo så stora och hon
ej hade mera deg kvar, skrapade hon tråget och
bakade »skrapkaka» åt vedhuggaren. Men äfven denna
kaka svälde ut, och hon tyckte den blef för stor åt
honom. Då skrapade hon degen af sina armar och
bakade ett bröd af den; men också detta blef för
stort och vackert, och nu skrapade hon degen af sina
naglar och formade deraf ett bröd åt vedhuggaren.
Men äfven i denne degbit hade vår Herre lagt sin
välsignelse, så deraf blef ett litet vackert bröd; och
när kvinnan såg det, nändes hon ej heller gifva det
i arbetslön, utan tog hon en knif och klöf det midt
i tu och gaf vår Herre hälften. Då sade han: »Efter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free