- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, folktro, sägner och en svartkonstbok. Andra samlingen /
171

(1881) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och stod på hufvudet ned i gropen. Se’n kom en
hare sättande. — Huj! han efter ned i kapotten. Nu
kom käringen och skulle se, om hon fått hämnat sin
harm på gråsock. — Ja ha, satt han inte der, den
lede! Och haren! Rände inte han och dansade och
svansade, för att ställa sig in hos styggen! — Nej,
nu skulle vargen få för både nytt och nattgammalt,
för se, käringen visste med sig, att hon var skuren
för tungband och kunde peppra soppan för hvem det
så skulle vara. Och så började hon titulera vargen,
så han var inte värd en sur sill, och haren han fick
sitt fett, för det han gjorde sig till för en sådan
slaghök, flåbuse och nattman! Men vargen bara satt
stilla, och käringen tyckte att han flinade. »Ja så,
du låtsar som du inte hörde, du radd! Ja, då ska
du få se på värre, din jäder — Tvi!» — Hon
snurrade sig om, slog sina pjaltor öfver sin nacke och
vände ryggen mot vargen, för nu var hon så arg, att
hon ville visa honom det räliaste hon visste att tala
om. Halihopp! Der tog hon höjden, liksom Per
Anders gåse, när han damp i brunnen! Och så låg
också käringen i varggropen, för se hon hade ju ej
ögonen på ryggen, vet jag. Men nu, kan tro,
hennes pipa fick ett annat ljud; nu visste hon ej all den
höflighet, hon skulle visa vargen. Han satt stilla och
blundade, så hon hade icke en gång glädje af att
han sett hennes — harm; men harastackaren sprang
alltjemt och hoppade. Då gaf käringen haren en
sittopp på örat och sade: »Kan du inte sitta stilla,
din f—s-vystare och låta nådig herren sofva, om han
behagar!»

Ack ja, en ska snacka nå’ed mens tiden går!
Men nå’ed narri, nå’ed allvar, och vet ni hvad våra
naboar i Virestads socken säga om spille- eller
spelekråkan! Jo, om man hänger en af hennes ungar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free