- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, folktro, sägner och en svartkonstbok. Andra samlingen /
172

(1881) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

invid boet i trädet, så flyger modern efter en sten, som
hon släpper i ungens hals, och då blir ungen osynlig.
Men har man då bredt ett lakan under trädet, så
kan man derpå finna stenen, ty den faller tvärs
igenom ungen ned på marken. Bär man denne sten på
sig, så är man osynlig.

I samma socken förtäljes, att den brokige
hackspetten har sitt bo i ihåliga ekar. Täpper man till
boets öppning, så att modern ej kan komma in,
flyger hon till Kristi graf och hemtar der ett rör,
blåser derigenom på eken, så den ryker af jemt efter
boet. Har man nu bredt ett kläde under trädet, så
tappar fogeln röret derpå, och nu kan man med detta
rör sjelf gå omkring, rakt osynlig och blåsa upp hvilka
lås man vill.

Vi göingar säga för sanning, att om någon
skjuter på en liggsjuk fogel, så förlorar bössan dervid sin
förmåga att sedan döda något vildt. Och vi mena
också, att om man låter en skata ligga ut hönsägg,
så får man dervid de bästa hönsen. Men i alla fall
böra alla kycklingar, hvem som än kläckt dem, först
släppas in i bakugnen innan de komma under
öppen himmel, ty då kan ej höken ta dem.

Nej, nu när vi tala om höns, ska ni också höra
en historia, anbelangande ägg! Det var en prost,
som fått i sin skalle att han bara ville äta ägg, och
en kan tro der gick ej litet till, för han hade en stor
»skrötta». Prostinnan var också eländigt bekymrad
många gånger för det äggen gick åt som snö för sol.
Hennes egna hönor kunde rakt inte försörja prosten,
de måtte värpa bäst de värpa ville, och äggkäringen,
som i nödfall kom till hjelp, blef också till sist rent
»abedonk», så hon visste ej sitt lefvande råd hur hon
skulle göra för att skaffa prosten ägg. Och så lade
hon och prostinnan råd. En dag, när prosten kom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free