- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, folktro, sägner och en svartkonstbok. Andra samlingen /
193

(1881) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sedan gick med spökeriet, vet jag ej, men säkert är,
att ingen fick den presten sedan till att mana bort
något.

En, som kunde mana bort spöken, så det var bevändt
dermed, var den gamle Pugen[1], som bodde i Finja
socken, Vestra Göinge härad. På 1700-talet bodde
der på Herrevadskloster en herre, som hette
Hasenkam; hur han lefvat eller hvad han gjort, känner jag
ej, men något godt hade han ej bedrifvit, ty han var
ej menniska till att få ro i sin graf. Än var han
här, än der i gården, och stundom om kvällarne kom
han till tröskemännen på logen, klädd i sin vanliga
drägt; med långhandskar på händerna, stod han med
korslagda armar och glodde på dem. Allt det här
blef besvärligt i längden för de lefvande, och då
ingen annan lyckades få magt med Hasenkam, som
till sist var så närgången, att han kom midt på ljusa
dagen, skickade man efter gamle Pugen. Han tog
med sig i vagnen tre män och stälde dem på post
på tre olika ställen, der Hasenkam plägade ha sin
gång, och han befalde dem att stå stilla, hvad de än
månde komma att se och höra. Sjelf höll han stilla
med vagnen på en annan plats, der spöket skulle
förbi. Hasenkam for förbi den förste posten, och
dervid tyckte denne, att eld bröt fram ur jorden, men
stilla stod han som en karl; spöket satte af förbi den
andre, som dervid hörde ett brak, som om hela
skogen bröts ner i ett tag, men fast stod han ändå; nu
for det förbi den tredje, som segnade till, ty det
var som om himlahvalfvet ramlat ned öfver honom,
men på Pugens ord höll han ändå stånd på
fläcken. Nu skulle Hasenkam förbi Pugen, men här blef


[1] Se vidare utgifv. i Skåne samlade “Folkdiktning“,
tryckt i Köbenhavn 1880, sid. 146.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free