Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hörde dem kalla hvarandra vid sådana korta namn,
som Toss, Poss och Knoss. De voro vänliga varelser
och hjelpte ofta Pil upp med kolkorgen till fyren;
han kunde märka det derpå, att korgen då alltid
kändes så lätt. Stundom dansade desse pyslingar på
berget, då visste Pil att det var ett säkert tecken på,
att der kom främmande till Kulla (den gård, som
ligger närmast fyren). Under den tid Pil skötte fyren,
pratade han aldrig om hvad han visste om jordfolket;
men då han kände sig trött vid tjensten, flyttade han
från Kulla och talade sedan om pyslingarne.
Sedermera flyttade han dit igen, för att sköta fyren, men
då visade jordfolket sin harm öfver hans pratsjuka
genom att spela honom hvarjehanda puts; vanligast
var dock, att de hängde sig på kolkorgen, så den blef
så tung, att hans rygg knakade under bördan.
Kulla är en gammal gård, och mer än ett konstigt
ting har tilldragit sig der. Det var 1808, det året
då så många krigsskepp lågo i Kattegat. Min man
var då en liten gosse och tjenade som vaktpojke på
Kulla den hösten. Det var en af de första
frostdagarne, der låg tunn is öfver alla vattenpussar —
min man mindes det, som det varit i går —; då
kom der klättrande uppför berget en liten svart kvinna,
underligt klädd och med bara fötter samt en påse
på ryggen och knyte i handen. Hon kom fram mot
gossen; munnen gick på henne, som käpp i hjul, men
tala kunde hon ej, som en rigtig menniska, utan bara
bjebbade. I sin förskräckelse ville gossen räcka henne
det brödstycke, han hade i handen, men hon slog
från sig med händerna. Då rände pojken baklänges
till porten och for så in i gården och sade den gamle
husbonden hvad han sett och hört. Kullagubben gick
då ut med psalmboken i handen, för att mana bort
trollet. Hon sprang då så, att isen krasade kring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
