- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, folktro, sägner och en svartkonstbok. Andra samlingen /
257

(1881) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hennes nakna fötter; men hon försvann derför ej, ty
kort derefter hade hon smugit sig i Kullagården,
hvarest der då bodde två hushåll. I den ena familjen
fans ett spädt barn; det var detta hon ville förbyta,
men hon blef jagad ur stugan, och man rådde hustrun
till att lägga psalmboken i barnets vagga och sätta
stål i stugdörren. Detta skedde, och sedan kunde
trollet ej komma in, men det sprang omkring gården,
tittade in genom stugfönstern och hotade folket med
knutna händer. Då tog husbonden en piska med
nubb i refvan (snärten) och slog trollet kring benen
så de blödde; hon sprang då allt hvad hon kunde,
och förmådde ej skada honom, men en hund, som
förföljde henne, nedföll död. Sedan syntes hon aldrig
mera på Kullaberg, men många hålla före, att så väl
förföljelsen mot detta troll[1], som mot hexan i Bräcke,
vålla, att många sorger och motgångar förföljde
ättlingarne af den familj, som då bodde på gården. Det
är ännu mycket längre i tiden, som händelsen med
hexan i Bräcke tilldrog sig. Hon hade
skärtorsdagsnatt dröjt för länge i Blåkulla, så hon ej kom längre
än till Kulla då solen stod upp, och så damp hon
ner i den kringbyggde gården; härifrån kunde hon nu,
då porten var låst, ej slippa ut, hvadan man fann
henne gående der då folket steg upp. Det var på
den tiden då de brukade bränna hexor på bål, derför
fasttogo de henne, och husbonden lät en af sina
drängar rida efter fjerdingsmannen. Hexan bad mannen på
Kulla om sin frihet, så skulle han ej ångra sin godhet,
men han sade nej både då och när drängen återkom


[1] Denna sägen, som allmänt berättades som sanning,
hörde utg:n på ett ställe förklaras så, att der verkligen till
Kulla skall ha kommit en liten mörklagd kvinna sedan
örlogsflottan var afseglad; hvar främlingen sedan tog vägen, vet
man ej.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0265.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free