Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ställe vid en göl, eller, som vi också säga, hövl, men
innan han satte ned krukan i det nedgräfda hålet,
ville han skölja henne i hövlen; då gick det ej bättre,
än att bottnen föll ur, och alla penningarne i hövlen,
der de ligga ännu.
En gubbe stoppade alla sina silfverpenningar i
ett stort oxhorn, som han jemt bar på sig. Men så
en dag öfverföllo snapphanarne gården, och folket
flydde. Den gamle kunde ej springa fort, och rädd
att bli röfvad, stack han hornet ned i en nära gården
belägen kärrmark, men glömde i förskräckelsen att
taga rigtigt märke på platsen, så att, hur han än sökte
och sökte, återfann han aldrig sitt dyrbara horn.
En julafton inträngde en flock snapphanar i
gården Tranebygget i Torups socken, Vestra Göinge
härad, och jagade ut folket på isen i Tranebyggagöl,
der de dränkte dem alla, utom en karl, som hette
Lia-Nilsson, hvilken valde att skjutas. Snapphanarne
bundo honom då vid ett bokträd och sköto på honom
med pilar. Men det var skumt, så de ej varsnade
att Lia-Nilsson gled bakom trädet, så att pilarne ej
kunde träffa honom; men då snapphanarne menade,
att han fått sin bane, drogo de in i gården för att
kalasa på julmaten. Ur denna göl höres mången
natt, särdeles före oväder, de ömkligaste skrik; det
är de olycklige myringarne, d. v. s. alla som blifvit
nedstörtade i kärr och myrar, och af dem finnes många
i hela snapphanebygden; ännu säga vi: »Ja’ ska’
myra dej!» eller: »de myrade honom», då vi vilja
uttrycka ungefär det samma som »göra kål på någon».
Presten i Oderljunga var mycket förfärad för
snapphanarne; detta fingo de veta och stormade ofta
till prestgården om nätterna, men aldrig kunde de
finna honom. Detta var ej underligt, ty presten smög
sig hvarje kväll till kyrkan, der han öfver sakristians
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>