Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
halfstop bränvin äfven för den resan. De nödgades
gå in derpå, han bar benranglet till kyrkogården,
stälde det der det stått och ville gå. Men den döde
höll honom fast och sade: »Du slipper ej härifrån
förrän du lofvat mig, att nästa söndag infinna dig på
kyrkogården och passa på då församlingen går ur
kyrkan. Den sista, som då kommer ut, är en
gammal kvinna, som stödjer sig på kryckor, henne skall
du bedja gå hit till mig och slå på mig med sin ena
krycka». I förskräckelsen lofvade karlen allt hvad
benranglet ville, men var också klok nog att hålla
sitt löfte. Han gick till kyrkan, såg den gamla
kvinnan, hon var känd af hela församlingen, och
framförde till henne benranglets bön, hvilken hon genast
uppfylde, och så snart hon med sin krycka slog derpå,
föll det till stoft och mull. Det var naturligtvis
samma kvinna, som fått den dödes trohetslöfte. Äfven
hennes namn är kändt, men det hör icke hit.
I närheten af Vestra Karups kyrka hände det
en gång, att en karl, som gick vägen fram mot
kyrkan, fick en gast, en sådan der strandvaskare, att
bära på, ty det är en klar sak, att de, som omkomma
i hafvet och flyta upp på stranden, vilja in på
kyrkogården. Nå, mannen bar gasten ett stycke, men
klagade att bördan var för tung. »Då skall jag bära
dig det öfriga af vägen», sade gasten, »sitt upp på
min rygg!» Mannen måste lyda, men var så rädd
att gasten blef våt. »Hu», sade han. »Är du också
i det våta?» sporde gasten. — »Nej, men det har
gått hål på mig under det jag bar dig», svarade
mannen, »men vill du stå en stund, så skall jag gå hem
efter hammare och spik och laga skadan innan vi gå
vidare», föreslog han och lemnade gasten sin pels,
till pant på att han skulle återkomma. Men detta
var, förstås, en list, och strandvaskaren stod der och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
