- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, folktro, sägner och en svartkonstbok. Andra samlingen /
328

(1881) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

invänta spökets ankomst. Det kom, tvifla ej på det,
och började ruska i halmkärfven; men i det samma
brakade den gamle husgafveln ned i följd af folkets
tyngd; der blef en förfäran bland dem alla; men
räddast blef dock en halt sockenskräddare, som var med
bland åskådarne, ty han glömde sitt lyte och sprang
så, att han kom före alla de andra in i stugan.

Men, som jag förr sagt, man kan ej tro allt
hvad okunnigt folk snackar, deremot kan man ibland
få läsa i tidningarna märkliga ting, och dem kan ingen
betvifla. Jag läste för ett par år sedan i flera
tidningar om en flicka, som kommit i kyrkan med en
lösfläta på hufvudet, och rätt som hon satt der, blef
den till en orm. Flera af mina bekanta, som läst
berättelsen, tydde den så, att församlingen haft en
varnande syn; men för min del tror jag, att det var
en rigtig orm — ty man vet ju hvems slägt ormen
tillhör —, som fått magt att intaga lösflätans plats
medan flickan satt och sof, så som obildadt folk ofta
gör, under det presten predikar.

En del personer, som låtsa sig vara lärda,
förneka sanningen af, att djur kunna lefva och förökas
i menniskokroppen. Lärdom derefter, kan tänka! —
Liksom om ej sjelfva doktorerna ordinerade mot
lefvande maskar — för att nu ej tala om de nymodiga
trikinerna! Jo, det är både sant och naturligt, att
allmogen, som mången gång slänger sig hän, för att
sofva på bara marken, dervid kan få i sig både
snokar, ormar, grodor och ödlor, hvilka under en längre
tid — ja, förstås, ett af djurslagen i sender, man skall
aldrig öfverdrifva — lefvat och ynglat i menniskans
kropp. Och »tvestjerten» sedan! Kryper den ej in
i menniskans öra, så ofta den kan komma åt? Jo,
det är säkert, att här äro de som tagit sin död
derigenom, att en tvestjerts-hona krupit in genom deras

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0336.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free