- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, folktro, sägner och en svartkonstbok. Andra samlingen /
329

(1881) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

öra och in i hufvudet, hvarest hennes yngel förökat
sig till den grad, att hufvudet blifvit så proppfullt
deraf, så det slutligen spruckit, ja, det krypet kallas
icke för intet »öronstörta».

Jag har ända tills jag blef faderlös lefvat på
landet i vår prestgård, och låter mig derför ej disputera,
att icke sådana ting kunna ske. Man vet att tala
om personer, hvilka under lång tid varit sjukliga, utan
att någon begripit orsaken, förrän man kommit under
fund med, att den sjuka menniskan legat ute och
sofvit. Då har man låtit sjuklingen gapa öfver ett
fat varm söt mjölk, hvilken då har lockat fram
grodan, snoken, eller hvilket djur det nu har varit, som
krupit in i menniskan.

Der var en karl i pappas församling — det var
dock innan han blef prest der —, som länge gått
och varit sjuk, utan att kunna få bot för sitt onda.
Då fick han en dag besök af en god vän, och under
det de två sitta och prata, somnar sjuklingen. Men
hvad sker? Jo, en stor orm kommer krypande ur
hans mun! Vännen var rent bestört, när han såg
detta och att ormen slingrade sig rundt omkring
sjuklingens kropp, och innan någon visste ordet af, åter
kröp in genom munnen. Vännen blef bedröfvad, för
det han ej hindrat detta senare, dock efter ett
ögonblick syntes ormen åter på samma sätt, men nu var
han något ljusare till färgen. Aha, tänkte nu vännen,
nu kommer du nog ut en gång till! Och det skedde
så äfven, och nu var ormen helt hvit. Då skyndade sig
vännen att väcka sjuklingen, ty nu visste han, att ormen
i sin kropp bar allt det sjukdomsfrö och allt det svaga,
som kunde vidlåda karlen, derför skulle ormen just
nu
hindras att åter krypa in i hans kropp. Karlen
vaknade och ormen dödades, och aldrig blef den
menniskan sjuk mera.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0337.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free