- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, sägner, sagor, gåtor, ordspråk, ringdansar, lekar och barnvisor /
140

(1880) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


När så Hin lärt dem sina konster, så kommer hans
mor, madam Elin, in och lär dem sättet att tjärna smör
af bara vatten, mjölka på ett knifskaft, hvars blad är
stucket in under takbjelken, och hur de skola taga bort
smörlyckan för folk genom att låna mjölk och steka den
på spisen, flera andra stygga konster att förtiga. Sedan
de lärt hvad de skulle — berättade flickan vidare — bjöd
Hin alla hexorna på en måltid. De åto och höllo till
godo, men flickan kunde se, att alla de fina rätterna, som
berömdes af hexorna, varo idel ormar, snokar och paddor,
ty på henne, som ej hade gått och läst för presten, kunde
Hin ej förvända synen.

Min moster på Höganäs minnes godt, att då hon som
barnflicka kom att tjena hos en familj i Väsby socken i
Luggude härad, hade der gått mycket tal om en
bondkvinna, som fått ett ömkligt slut bara för sitt hexeri skull.
Denna händelse hade tilldragit sig innan moster blef född,
så det kan väl nu vara några och sexti år se’n det hände.
Då hade der i denna socken bott en enka, som hade en
enda dotter, och denna ville hon gerna ha gift med en
ungkarl i samma by, som, tillsamman med sina systrar,
brukade sine aflidne föräldrars hemman. Han ville dock
ej på några vilkor veta af enkans dotter, och då blef
kärringen så förargad, att hon, som var känd för att vara
en hexa, tog sig före att förgöra hans kreatur. Den ena
kon dog efter den andra, så snart de stodo i bås i
fähuset — ute på marken hade hon ingen magt öfver dem
— och så gick det äfven med hästarne i stallet, så de
stackars syskonen trodde, de skulle bli rent utarmade.
Men då hände det sig, att den ena af systrarna for ned
till Heljarp, en by som ligger en half mil från
Landskrona, för att der besöka en tjenstpiga, som tjenat hos
hennes föräldrar, men nu hade tjenst i Heljarps krog.
I detta krog brukade ofta en mycket snäll och hederlig
norbaggakvinna bo, när hon kom till orten, och hon satt
nu och hörde, när den stackars flickan beklagade sig för
pigan öfver förlusten af kreaturen. «Ja, res du nu hem i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdikt/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free