Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förtrogna, fröken Emerentia von Duben, under hvars namn enstaka
dikter förekomma i frihetstidens samlingsböcker, skref hon 1721 en
nyårsönskan, hvari denna fröken berömmes éå »för sin trohets skull
som för sitt Öma hjerta» och därför att hon bibehöll sin enkla
naturlighet ännu vid hofvet »där alt masquerat går . . . Där
redligheten plumpt och fromhet flepot står» *).
Ända från århundradets början, då hon i ett högt prisadt
kväde besjöng Narva-segern, hade fru Brenners lyra klingat vid
många för landet märkliga händelser, såsom flerstädes ofvan antydts.
*Hwar swensk, som läsa kan, wet at jag gierna skrifver» sjöng hon
1723 i en böneskrift till ständerna; och hoppades då ännu kunna
skrifva »någon wärdig sång, Åt den man sig i långa tider fagnar.»
Men några år förut — hon var då nära sextio år gammal — bade
hon vid makens död varit betänkt på att sluta upp med de poetiska
lekarne; hon hade ju skrifvit vers egentligen, enär han »sich sonderlich
daran belustigte»; och i kvädet till drottningen 1719 klagade hon
öfver sin diktnings aftagande »safft och krafft». År 1727 måste hon
också åter bekänna att »som Skaldinnan är ock Skaldedriften kulen»;
och följande året suckade hon: »min förra Eld är mehr än halfwägs
släckt. Jag sjunger än ibland, dock hälften ei så kiäckt, Med ton
*) Ett par tillfällighetsdikter (i ivå böcker af Hoorn och till A. S. Morian),
som icke honas intagna i hennes samlingar, hafva ofvan antydts. Flera dylika
på latin och svenska kunde anföras. Hanselli har icke aftryckt ens alla i
fru Brenners samlingar förekommande kväden. Många af dessa utkommo
först särskildt tryckta, ofta i elegant folio; såsom »öfwer stora Linden på
Malmwik», hvilken är en artighetsdikt till den på sin tid mycket kände
bok-och antikvitetssamlaren Mårten Törnhielms fru, C. L. von Schantz’ första
svärmoder. Öfver vännen Törnhielm skref hon sedan, 1723, ett vackert kväde.
hans son och hans dotter hade hon förut besjungit. — Flera dikter har fru
Brenner riktat till Petter Hedengrahn, slutligen kyrkoherde i Skåne och gift
med fru B:s styfdotter. Sin afhandling om »Mulieres philosophantes» 1699
hade han dedicerat till henne; hon tillsände honom också en lyckönskan på
latinsk prosa. Äfven i senare afhandlingar af Wåhlberg (1739) samt (Ekerman
och) Edberg (1741) får fru B. stora loford.
Wrangel, Frihetstidens Odlingshistoria. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
